Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
blef icke satt i verket. Till hans filosofi hörde
ju att utöfva barmhärtighet mot både lefvande
varelser och döda ting. Det var ju egentligen
blott han själf som borde krossas.
Magistern vandrade af ocli an en stund, såg
på sitt ur, återtog sin plats vid fönstret och
tryckte pannan mot rutan. Tankarna följde
dock icke blickarna åt, utan gingo sina egna
vägar fram mot en liten rödmålad strandstuga
i skötet af en blomstergård. Han öfverraskade
sig själf med tanken på ett eget hem, men en
sådan drömvilla kunde aldrig realiseras af den,
som hvarken var bondeman eller herre, utan
bara en fattig vagabond.
De goda åren, då människan skall plantera,
hade han förspillt; därför fanns det heller
ingenting om hösten att skörda. Men kanske ödet
ändå vore så nådigt att bestå honom några år
af arbete och lycka. Ilan ville vara nöjd med
fem, med tre. två, ja, hvarför icke med ett
enda.
Den ensamme mannen vid fönstret kände
sig varm, inspirerad. Han hade i detta
ögonblick varit beredd att hålla ett klingande tal om
kärlekens makt och arbetets välsignelse, om den
guldvärda härden och om allt stort och skönt
i lifvet och i drömmen. Han kände sig till
mods som den förfrusna grenen, hvilken
vårsol och majregn bringar att skjuta friska
grönskande skott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
