Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
orörlig med högburet hufvud och korslagda
armar. Nu var han så lycklig, att han velat sluta
hela världen i famn, och han slog armarna kring
den brutna kvarnsvingeln och tryckte den gråa
spiran mot sitt bultande bröst.
Då Rilander en half timme senare inträdde
i sitt rum, skyndade han att söka fram
almanackan. Med skälfvande fingrar vände han
bladen. Han sökte 25 :te trefaldighetssöndagen,
men fann ingen! Var det en missägning af
Hulda, eller ville hon drifva gäck med honom?
Hon hade ju sådana glada och trofasta ögon.
De kunde väl inte ljuga, och dessutom hade ban
två, nej tre gånger — en sällhetens trefaldighet
— kysst henne. Var icke den ceremonin
inseglet på trofasthetens outslitliga pergament, eller
var han — en narr i hennes ögon?
Han hade trott, att de nästan voro förlofvade,
om icke i ord så i känslornas ömsesidighet.
Magistern strök sig öfver pannan, svängde
på armarna och marscherade af och an.
Sist beslöt han gå ned i storstugan. Icke
var väl Hulda mera där, men kanske kunde
han dock uppfånga något besked om henne.
Han gick och mötte i förstugan värdinnan.
Hon stannade och de sågo hvarandra upp i
ansiktet. Då sade Erika sakta:
— Stackars gamla Magistern, som lät så illa
lura sig!
— Hvad nu, hvad menar Erika?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
