Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
lät den knutna näfven långsamt lösa sig, då
han såg angriparen i ögat.
Det var den gråskäggige farbrodern, som
rä-tal ut sig i sin fulla längd och med armarna i
sidan stannat honom tätt inpå lifvet. Gubbens
ögon gnistrade och han skrek med gäll röst:
— Nu har du igen fan i kroppen,
förbannade odjur! Gud ska straffa dig för sådana
illgärningar. lian ska ta ifrån dig gården, som
du fördärfvar och människorna med. Och
skäm ut dig, Lars, du, som vettlös drar skam
öfver min släkt. — Har du kanske lust att
också slå mig, så dra till på försök! Aldrig ha
Frimännen förr slagits inbördes, aldrig i egei
bo. Du tycks vara färdig att göra det, men —
gubben strök handen långsamt öfver hjässan
— mig orkar du ändå aldrig växa öfver
hufvudet, brorson.
Lars Friman svarade ej; han vek åt sidan
och gick in i farstukammaren.
Erika satt nedhukad vid bordet och snyftade.
Rilander skyndade fram med den fyllda
vattenskopan. Handen darrade, och en mörk
strimma längs gofvets hvita tiljor markerade vägen
från vallenämbaret till bordet. Erika ville icke
dricka, så drack han i stället själf och gaf en
vink ål Ung-Lars all följa sig upp i
vindskammaren.
Magistern mätte golfvet i korta, hastiga
steg, men stannade inför Lasses ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
