Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
kitteldal, där marken till tvàliandshöjd var täckt
af den präktigaste gråhvita lav i yppiga tuvor.
Det var en så skön och fet anblick, att Pieski
önskat sig vara en ren och icke en människa.
Men så kom han ihåg ännu en annan sak. En
nyfödd renkalf hade icke orkat följa sin moder,
och då hade Pieski lyftat upp djuret och burit
det ett långt stycke. Det var ju inte så
underligt, men nu mindes han, att renkon sett på
honom med så besynnerligt glänsande blickar
att det ej gärna kunnat vara annat än
tacksamhet för bevisad barmhärtighet. Hade han,
den en gång rika, ofta hårda, alltid snåla lappen
äfven kunnat bevisa godhet?
Hvarför kom han sedan ihåg något, som
inträffat året efter det stugan blifvit färdig? Det
var visst därför att han äfven då satt på samma
trappa. Ett stycke från hans fötter låg på en
uppsprättad gammal mjölinatta en kvinna
kämpande med döden. Det var visserligen
sommarväder, men kvinnan klagade att hon frös. Pieski
hade med sina döttrars hjälp lyftat hustrun och
modern från bädden och burit henne ut. Det
gick icke an att hon fick dö i stugan, ty då
måste ju de lefvande fly bort, och icke heller
tillät den urgamla seden en lefvande att
begagna en afliden persons kläder; därför hade
Laila dragit bort renhudarna och det stoppade
täcket. De voro ju för goda att brännas.
Detta mindes Pieski. där han satt framåt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
