Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
längre Slor-Lars, utan bara Lill-Lars. som jag
förr sade, när du var riktigt snäll.
— Och sedan dess har jag ofta varit
rik-ligl stygg, menar du.
— Säg inte så, det är yttre
omständigheter, inte viljan, som ibland gör goda människor
olika sig själfva. — Se där kommer gamla
Råbäck löpande med Väppling i hälarna. Jag
tror karlarna hålla af dig, Lars. — Hon
hviskade: Och det göra kvinnorna med. — Nu ska
vi genast föra in dig och få dig till ro.
I detsamma kom Vendia Martina med den
storblommiga ryan och med en blårandig
långdyna. Ryan drogs försiktigt in under den
liggande husbondens kropp, hvarefter tolf par
starka armar grepo tag i kanter och hörn och
buro husbonden långsamt upp från båtstranden
in genom Österport. När Friman några
minuter (senare nedlades på sin säng, var klockan
tio.
— Tack för hjälpen, gossar och gummor.
Jag var tung, kan jag tro, tio lispund synder,
struket mått. — Nästa gång får ni bära ut mig
genom Söderport. Glöm inte sen att slå in
spiken. En stor svart spik.
Denna anmaning syntes de kringstående så
onödig och orimlig, att det ej lönade mödan
säga emot. Dessutom lyste solen inne så gladt
på ryans blåa blommor och gröna blad och ute
öfver röda äpplen och gula ax. Endast moster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
