Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Vid fyratiden på eftermiddagen hette det att
Friman slumrade, och en timme senare att han
talat några ord. Åt hustrun hade han sagt, att
hon snart skulle blifva änka och bedt henne
rädda gården. — Så hade han förbjudit att
fortsätta bygget borta på södra udden.
Det gick ock ett rykte att Friman befallt,
att man skulle bära honom upp till
kvarnbacken, där luften alltid kändes frisk. Och den
sista nyheten lydde: Bjäller-Vendla hade
kommit med budet att Hemming den token satt
hopkrupen under husbondens fönster och spelade
utan stråke för att inte störa. Han ville hugna
den sjukes själ.
Inne i sjukrummet höllo Erika, Asta Maria
och Lena Råbäck vakt. Erika satt på en stol
vid sängen och torkade ömsom sina tårar,
ömsom mannens panna med en duk, fuktad i
ät-tiksvatten.
Allt gick tämligen bra till sjutiden. Då
begynte Friman stöna och kasta på hufvudet.
Hustruns oro stegrades och hon jämrade sig
sakta.
Hvad ska vi ta oss till? Vi sitta med
händerna i kors och vänta, liksom hade vi
kallat någon. Nej, nej, vi ha inte kallat någon.
Ingen främmande får komma objuden. Hör ni,
hvad jag säger? — Lena, hvarför ger du inte
ett godt råd? Nu skulle det behöfvas.
— Skicka Nyström i lilla ekan efter kantor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
