Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in i stugorna, — Ja, Gud tröste alla som lida!
Jag fryser, Råbäck, jag fryser än mer, när jag
tänker på det, som snart skall hända.
— Hvad menar I, farbror? sporde Johanna
och hennes röst darrade.
— Jag orkar ej svara. Kan du bedja, så ....
God natt, Johanna, gå till ditt hem och bida
morgondagen.
Hela den natten brann ljus i Anders
Frimans kammarfönster.
I Storgården hade kantorn öfvertagit
ledningen. Vid elfvatiden sände han bort Lena
Råbäck, moster Vendia, Nils Väppling, Blomberg
och drängen. Hemming hade ej alls visat sig
inne, utan suttit under fönstret, tills fingrarna
stelnat. Mor Erika, Asta Maria och Olof fingo
rådet att gå upp i Magisterns gamla rum för
att sofva några timmar. Kantorn och Råbäck
skulle hålla vakt om Friman; husbonden skulle
kanske slumra litet, blott det blefve tyst i huset.
Erika och Asta kysste den sjuke och gingo
sakta uppför vindstrapporna. Båda kände det
så underligt i barmen. Erikas hjärta bultade
våldsamt. Kvinnorna voro dödströtta. Ingendera
orkade tala.
Tyst och tungt var det i den stora byggnaden.
Bredbarmad och ansenlig låg den vaksam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
