Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Superintendenter och Biskopar - 3. D. Ericus Erici Brunnius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3/3 förekom en tysk adelsman in Pleno, “Visionären
Oldenburg och examinerades om sine visioner. Brunnius
sade honom cathegorice til, at han icke skulle något af
dem för de enfaldiga här i församlingen vulgera;“ skedde
det, “skulle han få annat härberge.“ Då Winstrupius
Lundabispen) /5 60 höll ett Tal latine til Ärkeb.
(Lenæus) och denne icke kunde väl höra hvad taladt var,
svarade Brunnius i hans namn recapitulando et
respondendo ad singula Orationis momenta. Då Carl X aflidit,
“gingo Br. och Stigzelius d. 18/2 up til drottningen med
konungens sedan så mycket omtvistade Testamente och
tilstyrkte ändring deri, hvilket skedde“ (Anteckn. i
Riksarch:t). Hade åtskilligt bryderi för Uniformiteten i
kyrkobruk, särdeles efter Roeskilderfreden. Sålunda, då
Generalcommissarierna i Malmö beslutat, att endast de, som
studera vid sv. Academier skulle promoveras (d. ä.
befordras), hade från dem förmaning ingått til honom derom
at “Danskar continuerligen ordineras“ i Halland och
Bohus län. Brunnius svarar: “af mig aldrig någon dansk
ordinerat eller instält.“ Detta skulle besannas, om H. M.
täcktes låta hålla “häröfver en inquisition.“ Väl “sökte
1648 prosten i Fjärre härad införa en dansk Christian
Friisius och antaga honom til måg och til gäldet, men
det har jag gjort till intet.“ År 1650 var i Sthm en
från Danmark fördrifven Jöran Friisius, som begärde
blifva antagen till någon församling “i Jämtland, Gotland
eller Halland.“ Men etc. “Både Marg. Hvitfeld och fru
Bielke på Ström ville ha norska personer in, men jag
hafver satt mig deremot.“ — 3/1 59 klagar han öfver en
Sudermannus Olaus Winge, bringad af Silfverstjerna til
Elfsborgs slott, hvarest han förlofvad är så länge
förblifva som han håller sig stilla och låter sig nöja med
den lön han hafver af Cronan intet präjudicerandes
pastorem loci i någor måtto. Nu gör han det på
mångahanda sätt, lyder intet, ej heller comparerar när han
kallas. Nu frågas, hvad med honom görandes är, och
afsades at han af Toto Collegio skulle citeras;
berättandes ock D. Brunnius, at han intet kan få några präster
til krigsstaden; när någon begäres och han kallar, vilja
de intet, förebärandes den ene det, den andre något
annat, hvarmedelst (hvad medel?) man deremot bruka skulle?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
