Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lectorer - F. Filosofie Lectorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Westman. Rosén. 213
religionens angelägenhet i borgerliga samhällen” (Tal på
högtidsdagen 1794), ”Lagom” m. fl. i sagda samhälles Handlingar. —
Enkan blef omgift med major Ph.Wästfelt. Dottren Christina blef
gift med löjtnant F. Björnberg; Adele (född 1804) med prosten
Sundblad i Fröjered.
Gustaf Rosén, född i Göteborg 1772, son af J. R.,
den famöse lectorn. Stud. i Upsala 1789. Magister
primus 1794. Præsiderade 7 gånger ibm, 1795 fj. Elo-
uantiæ Docens s. å. Lector 1799. Hiöll s. å. Tal å
Bibliothekssalen inför majestäterna och blef tit. professor
1801. Prestvigd och pastoralexamen 1812. Secreterare
i V. V. S, från 1801, och i Bibelsällskapet 1813.
Pastor i St. Aby s. å. “Th. doctor“ och hade 2 rummet
å Götheborgs biskopsförslag 1818. L. N. O. Död 1835.
En af de ej få, som fräjdat det Rosénska namnet.
Genom för mycken läsning vid eldbrasans sken til följd af
modrens armod, som ej tillät henne bränna ljus, ådrog han sig
tidigt en svagsynthet. som var besvärande lifvet igenom; han var
t. o. m. enögd. I Upsala bodde han en tid tilsamman med
slägtingen C. v. Rosenstein. Af modren, som en gång måste låta k.
Adolf Fredrik höra sin vackra sångröst, hade han ärft en utmärkt
sådan, som ock i Upsala blef mycket anlitad, och han måste äfven
utföra solo sång vid magisterpromotioner, kungliga besök, o. s. v.
Var jämväl god musicus, spelade i ungdomen violin, och förstod
arrangera musikstycken för olika instrument. Tidigt
vitterhetsidkare, likasom Wallenstråle, men med bättre ingenio. Var
verksam, kanske den verksammaste, medlem af vitterhetssamfundet i
Upsala under hela dess tilvaro 1791—983, likasom sedermera af ”det
debatterande sällskapet”, där man hade enahanda
vitterlekssysselsättningar. Gaf, bland annat, i Tal ett utkast til den forensiska
vältaligheten... ”Den saknas alldeles i den absoluta monarchien ...
I medeltiden fanns ingen forensisk Talare”, o. s. v. I det förra
sammanskref han tillika med andra Studiosi nedannämnda
fragmenter, och höll såsom ”Directör” svar på Tal af Adelsköld, Tham,
Hammar m. fl. — Dedicerade 1794 til I. Wingård (välgörare) och
Nils Rosén von Rosenstein. Efter præsidium för
gradualdisputationens 3 del (Resp. C. E. Kjellin) blef han Docens (1796). Hans
”föreläsningar” såsom Lector voro berömda för grundlighet och
behag, ej minst i fysiken. Ett för hans minne särdeles hedrande
drag af känsla för prästembetets vigt, se vid Berggren i Qville.
I pastoralexamen, den han måste bedja sina colleger anställa, då
de ansågo det öfverflödigt, men nu pro forma gjorde några frågor,
erhöll han naturligtvis Laudatur. Til Bibelsällskapets stiftande
hade han, enligt I. Wingårds afskedsord til honom, gifvit
initiativet. Var sedan 1804 gift, vigd af brudens svåger P. N. Helling;
och bar ännu den gustavianska drägten med pudrad peruk och
stångpiska, som föll först några år därefter. Öm den sköna och
intelligenta bruden täflade med honom doctor Carlander
(”döddoctorn”) och apothekaren Cavallin, som förblefvo ogifta, och
tilhörde, efteråt som förut, hans utvalda vänner, likasom doctor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
