- Project Runeberg -  Göteborgs stifts herdaminne ur kyrkan och skolan /
645

(1885) [MARC] Author: Carl Wilhelm Skarstedt - Tema: Göteborg, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Onsala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pastores. 645

skräcker mig, efter then kitsliga och köttsliga brådnaden i förtid
at blifva kyrkoherde icke är svalad . . alltmer ser hvad själavåda
en själasörjare är uti, besynnerligen den som sitter uti stora
församlingar; ty drifver mig mitt samvete i ödmjukhet gifva återbud,
bekännande för Gudi och hvarje manne, at jag är alltför liten,
rön och omogen thertil. Mine andelige förmän finna väl en rönter
öch igenomdrifven man, som eger . . andans gåfvor i högre mått
at sända i mitt ställe. För öfrigt bönfaller jag i all vördnad, at
detta mitt återbud må uptagas med blid upsyn, och at jag måtte
härefter röna mina höge befordrares hjerteliga och milda
ihågkommelse i framtiden, om Gud vill man lefver, at när någon
öpning och lägenhet gifves uti ett gjäld af 30 eller 40 hemman åt
högsta, mine höggunstige förmän täcktes tå kalla åth mig, huru
gärna skulle jag följa, jag var tilfreds hvarest det bar ut sedan.
Älitt stamnhåll och ändamål skall med Guds hjelp vara at sökia
en sådan hjord at vachta, som jag strax med en syn kan se öfver
och at jag kan känna dem alla och the alla hunna känna mig.
Når jag hos Gud, konungen och mine förmän thenna önskan, så
når jag thet, som jag näst min eviga salighet högst kan skatta,
sannerligen kläder Gud tå väl bocken och mättar buken,
sannerligen gifver Gud mig tå väl glädje både i lifvet och i döden. Gud.,.
som vet all ting, vet at jag intet annat åstundar; thet är ju allt
nog”. Ju sällsyntare denna sancta simplicitas, kanske ensam i sitt
slag i en tid, då giftermåls- och befordringsplaner genomkorsade
hvarandra vid hvarje ledighet, såsom vore herdasyslorna blott för
dem ett experimentalfält, desto mer greps Consistorium af
förvåning, och anförde biskop E. Benzelius på nästföljande prestmöte
det såsom ett lika efterföljansvärdt, som sällspordt exempel. År
1729 lät han sin adj. mag. Charisius (den i Abild afsatte) förrätta
aftonbönerna, hvilken inkomstkälla af ålder tilhört rector och collegæ,
som besvärade sig öfver taxeringsmännen de där gjort förändringen;
DC:t dömde til skolmästarens fördel. Anmälande sin ämbetsbroder
L. Barfoths död, säger han sig ej vilja ha adj. härefter, sittiande
i skuld, hvarur han menar sig aldrig komma. Skrifver 1736 i
Uddevalla, at han ej kan hålla sig adjunct. Magistraten åberopar
”a parte gratiale”, och han frågar: hvad? Ett sådant utesluter
förtjenst, ”så vida församlingen hafver kallat mig fattige syndare utan
löpande, köpande, ridande, stridande, mutande eller hemligt
slutande m. m. så dristar jag at på min rena och gudomliga kallelse,
vid alla hårda tilstötande händelser, komme sig sedan, antingen
ifrån himmel, jord eller helvetet, i ödmjukaste frimodigbet för min
eviga Guds fotapall i stoft och asko, och thet allt för min
korsfäste, döde och upståndne Frälsares Jesu skull . . göra mitt embete
utan omsorg för buken” etc. Mot vidriga själar säger han ock sig
visat allt tålamod nu i samfälta 19 år. Fick enhällig kallelse til
Onsala. Bevisade sig ock här som ”en frimodig man och stark
irare i sina predikningar mot lurendrejerier (= tjufverier från de
fattige) och andra 9 som på hans tid föröfvades inom
Onsala pastorat”. År 1741 berättar han för DC:t om en kalf, som
var misfoster: ”hjertat var nästan lika så stort som en oxe hafver,
lefren vägde 3 svenska marker, lungorna syntes icke stort til” etc. —
Gift m. Maria Hjelmberg, och var fader til den namnkunnige
Lectorn (J. G.), sin fadérs ”ende son och arfving”. Men huru
sjelf svärson til Ertmans andra fru? (se vid Uddev.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:03:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gbghskar/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free