Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Tanum och Lur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pastores. 809
om en 1/s-ding ostron til biskopen, som Ö. tog emot af rector
Liberg, eljes hade hon (sic) blifvit skämd, och Ö:s hustru befalldes
ge 2 för 1. Vid prestmötet 1750 klagade biskop Wallin, at Ödman
vid sista riksdag (46) anklagat honom för obehörigt inflytande och
bestälsamhet vid riksdagsmannavalen i Stiftet. Ärbetade (1746) i
skrifvelse til K. M. at få til Wikornas prosteri tilbaka de 3 i
Sunnerviken belägna pastorater. Vid sin broders frånfälle i Gällstad
Jät han trycka ett ”afskedstal” på vers; därur: ”Nu har tu Præ för
mig, Postpositus jag heter: Tu bördan sluppit har, jag må then
bära än”, och: ”Nam senioris eram: nunc junioris ero”. Versar
fick han sjelf vid utgifvandet af det verk, som strax skall nämnas,
bland andra af ”Hööke”, p. i Krokstad, som börjar: ”Men säj mig,
min herr Probst, när han I tijd at skrifva så många wackra wärck
och dem i ljuset gifva? Hvilka ”många wackra wärck” Oedman
utgifvit, nämnes, thy värr, icke. Desto namnkunnigare har han
blifvit för sin Chorographia Bahusiensis Thet är etc. tr. i
Stockholm 1746. Det är eftt ”classiskt” arbete i den pecorala stilen, och
eget nog hafva namnen J. Ödman och Sam. Ödman kommit at stå
jämte hvarandra i Biogr. Lexicon, den ene död den andre född
vid 1750, den ene representerande Sveriges sämsta, den andre dess
yppersta stilister. Huru mycket sagda arbete blifvit klandradt redan
snart efter utgifvandet och senast af Holmberg, äfvensom af andra
rättas nästan lika ofta som det citeras, t. ex. i Samlinger til det
Norske Folks Sprog og Historie. VI: 45; så är och blifver det i
många afseenden värderikt, länge ansedt i den landsändan som ett
orakel, och utgör genom åtskilliga uppgifter en nyttig, genom det
naiva framställningssättet en tämligen muntrande läsning. Arbetet
kallar han sjelf ett ”nästan herkuliskt”, så ringa dess omfång än
är, och däri behandlas likt och olikt ur alla naturens riken,
”micrologier samt obetydelige och obevislige berättelser öfverflöda” (säger
Warmholtz Bibl. I: 208). Man får bland annat veta om ”ett
särdeles slags änder som växa på trä”, om tummeldufvor, at de vända
ryggen ned och fötterna up, då de tumla sig i luften; om hundar,
”som äro nog utaf, bandhundar, fähundar, jakthundar . . dock äro
fähundar de förnämste”, om möss at the äro til stor myckenhet
och kunna hvarken genom kattor eller mercurium fördrifvas; om
bockar, at de äro til ”dels för skinnen skull, dels til spis för
tjenstefolk och then gemena hopen”; om ”råcker”, at de äro, ”fast osynlige,
dock välsmakande både torre och färske”; om ”dalkarlar och andra
unga karlar, som gräfva diken”; m. m. m. m. Kalm berömmer i
sin Resa (s. 97) hans ”vitterhet” och upprepar en del sagor efter
hans berättelse. Några af honom funne bracteater skänkte han til
Nichenck. Åtskilliga dyrbarheter, medförda från Wismar, skänkte
han til Tanums kyrka. En stenknif, den han funnit, mente han
varit ”en omskärelseknif”. En mängád af sina meningar säger han
sjelf ”gå på gissning ut”; om en del ämnen, at de ”öfvergingo hans
horizont”, i hvilka han dock ytrar sig; och at han, ”som är en
theologus, mäst glömt philosophien” efter 30 års frånvaro från
academien. Gästfri säger han sig varit, så at inkomsterna ej
förslogo, ”hälst prestgården låg intil landsvägen, men gästgifvaregården
långt ifrån”. Också var det så, at då hans bibliothek såldes (1752)
för 145 daler, räckte detta ej på långt när til at liquidera kyrko-
och kronoskulder, för hvilka sequester lades på hans bo. Gift m.
Anna Maria Trogelia, enka efter T. Bruhn i Skredsvik. År 1729
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
