Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Tvååker och Spannarp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pastores. 901
Marstrand, ”patruo” (farbror?) och Hagræus i Wärö; gratuleras af
N. de Silentz, slutande: ”Gud gie oss tålamod (patientia ofvan),
men gifve Ryssen skam”; vidare af N. Westerlindh och af J.
Roselius, goth. halland., med latinsk vers; 2. under A. Rydelius, de
limitibus intellectus et voluntatis, dedic. til Poppelman och consist.
assessoribus i Gbg; gratul. af Kilian Stobæus, lat. hexam., af Rud.
Hummel, sv. alexandriner, af Mart. Lindewald, af W. B. (Wedd.
Bökman), af N. Dalin, och af S. Benoit Bask på franska. Mag. 23
(ej 27). — Har berättat ett sällsamt casus conscientiæ, händt 1728,
se Ocdm. Chorogr. s. 112. Skref s. å. om upbördsskrifvaren Er.
Algrens upsåt at förskrifva sig åt satan, och är han ”nu på
fästningen i anfäktningar”. Riksdagsman: ”ingen af Consistoriales är
hågad at åtaga sig”. Om prestvalet 49 skrifver E. Dahlberg, at
Tvååkersboarne kalla på Brag, tyst och stilla; men Ehrenpohl och
hans bönder på Ubechel: då blef ett slags upror, at
Spannarpsboarne, som kalla U., kunde sjelfve löna honom. Sjelf stod jag
tillika med kyrkoh. Barck i standelig fruktan för rebelleri, så at
jag måste tilstå, om sådana förmätna steg utan näpst tagas, är det
mäkta svårt at blifva til någon förrättning commenderad. Sedan
stormade församlingen på dörren, ”änskönt jag bad dem taga
välsignelsen med sig”. Entligen några qvar fil underskrift. B.
anmäler 57, at Gällared begär J. OÖ. F. til 4. man, ”och som dervid
aldrig ringaste disput föreföll, var ej af nöden hålla något vidare
protocoll”. Skrifver 58 til DC:t om bonden Torsten i Tvååker, som
haft högst försmädliga utlåtelser om Gud, och pliktfälles til 100
daler smt och offentlig afbön. Uttalar 62 sin önskan, ”at i hvart
hus en sparbössa sattes, der svärjare skulle inlägga, så skulle, menar
han, blotta åsynen säga, hvarför hon är ditsatt och afskräcka från
eder; vore ock väl, om sådana bössor sattes på de förnämares
spelbord”. Man ser, at B. var, hvad Benzelius, när han ville ha honom
til p. i Marstrand, sade, ”en allvarlig man”, något, hvari sonen
C. J. liknade, om ej öfverträffade honom. Citeras i företalet til
Richardssons Hallandia och s. 237, samt i sonens matrikel s. 78,
der han säges ha studerat något medicin och i 40 år intet tröttnat
vid at utan vedergällning hjelpa sina sjukliga medmenniskor,
synnerligen af den fattiga allmogen, som ifrån flere mils aflägsna orter
hos honom samlas. Gift m. Chr. Hel. Fabelia (Onsala).
Sven Linderoth, f. 2/2 1718, hvarom uttrycklig
upgift, men sjelf skref han /53 1716; son af den berömde
amiralitetspastor Bengt L. Til Lund 37. Prestv. 41;
var adj. i Slättåkra, Breared, Tölö. Pastoralexamen 47.
Pastor i Renneslöf 50. Synodrespondens 57. V. prost 66.
P. L 1768. Riksdagsman 1760, 65, 69. Utnämnd til
70. Prost 74. † 19/ 1777.
ILund: ”qvick, fast mycket fattig”, och (39) ”har för sin
fattigdom skull måst lämna academien, hvilket nationen beklagar,
efter han syntes med mycken flit upbruka sin naturliga qyickhet”.
Nationsomđdömet ”vir doctrina clarus” uprepas af DC:t. Klagar i
Breared 47 öfver klockaren Jacob Johansson Wallerius Kihl
(Säkerkn son af Kyrkoherden W.), som låtit leja sig til rotebåtsman
hl var väl båtsmansnamn). Väldig riksdagsman. 1761 ansåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
