Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Walda och Släp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
936 Walda.
nog förunderlig disposition, men bedömdes som ”en vacker och
orđdentelig predikan”. Hade gjort begynnelse til predikoförhör, hvar.
vid ungdomen skulle, för bättre åsyn, sitta främst i Choret. Fick
klagomäl på sig af bönderna för at ha tagit nimium i ”riktigheter"
och ända til 20 dlr smt i likstol af fattiga(?); at han regerade
sjelfmyndigt på sockenstämmor; at han var för senfärdig vid sockenbud
så at många fingo vandra ur verlden utan nattvarden; at han kom.
mit dem genom svekliga förespeglingar en dryg tornbygnad uppå.
etc. Var emellertid en driftig jordbrukare, slöjdare, läkare, forn.
sakssamlare, o. s. v. Han förfärdigade til och med orgverk
(likasom prosten Rudberus i Lidköping i förra seklet), t. éx. både det
i Söndrum och Wapnö, och det i Släp (utan betalning, dock släppte
församlingen til materialier); det i Walda är af honom repareradt.
Han besöktes från vidt aflägsna trakter af lekamligen sjuka, och
en mängd kryckor förvarades efter honom såsom minnesvårdar af
hans ”underkurer”. Gothenius skrifver (69): ”Rosén och jag vi följe
til Hjortberg, som kallas up i djupa Norge den kloke presten . . ban
har lyckligen electriserat många”. Brag skrifver (matrik. s. 79):
”I synnerhet lära få i riket finnas, som mera (än han) försöker
Electricitetens medicinska kraft, hvarigenom verkeligen åtskilliga
borttagne, fallandesotige (sic), ursinnige och flera . . blifvit hulpne”.
r 64 tvekar han at begrafva sin adiunct Lindberg, som plötsligen
dött hos rector Törnebom i Kongsbacka, emedan han dött genom
följderna af ebriositas; men då kyrkoherden Törnebom ville
medlidsamt begrafva, så ville H. visa sig lika medlidsam och lät föra
liket til Walda., Frågar (67) DC:t, hur han i denna ”fänadspest”
skall te sig, om någon i smittad by begär nattvarden; och Degärde
och fick Lo. landshöfdingen understöd för de af pesten (i Släp)
lidande. Bland riksdagspostulater, 69, yrkar han, at ”ingen dreng
eller piga skulle få lysning til giftermål, förr än de uptedt säkra
bevis, at de tjenat vissa år, 3 à 4 eller 6, samt planterat et visst
antal träd, villa eller tamma: och är jag viss, at denna proposition
skulle med applaus, såsom patriotisk, anses samt ej hindra
ändsamålet, at få landet peupleradt. Tillade, som försvar mot objection,
at, ”när folk sådant visste, så skyndade giftermålslusten på dem at
snart begifva sig i tjenst, hvarigenom de ock habiliterades . . då
många nu (deremot) gifta sig, som knapt kunna koka en
grynvälling åt sin man, hvilken ock ofta ej vet, om harfven skall brukas
före plogen . . och slita ondt plägar vara god cur för läfttjan,
hvilken annars snart insmyger sig, när en ung lymmel och
solskensdocka får snart blifva matfar och matmor, då” etc. År 7å
hade han fått om hand ”en myssa, som medelst åskans kraft (den
der nedslagit i Wärö kyrka) blifvit på en hustrus hufvud
sönderrifven”. Då der vardt tvist om denna skatt, ålade DC:t honom
återställa den, för at ”förenas med Wärö pastorsarchiv”. Men E.
utgaf ett utfórligt bevisande at han hade rätt at med sina
samlingar förena myssan. Han erinrar, det han för sina medicamenter
och hjelp ej ”annan vedergällning begärat eller tagit, än en ringa
trädkäpp, ett träben eller krycka til ungefärligen en styfvers värde”,
troende at betalningen ”lågo bäst förvarad i de fattigas förböner.
Så halp han ock sagda qvinna, och då mannen ”visade mig myssan,
på det jag skulle intaga, hvarest HERrans finger rört henne”,
begärde och fick ijag denna at läggas til dylika ”trophæer, som
räknas gömmo- och minnesvärde”, för at visa i synnerhet för dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
