Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Warberg, Lindberg, Torpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pastores. : 947
af en Wallin ”mistänkt” at höra dit för det han brefvexlade med
en så genomfrom man, som Thore Odhelius!] är han rätt skarp
och allvarsam och det är -ett nöje att höra honom tala. Han talte
ej om sina anslag på kyrkodörrar Ljfr vid Slöinge och Wessigel,
gifver sig ej ut för någon profet. Jag vet, at biskop Jacob
Benzelius ytrade sig om honom at han vore en from man stadd i
frestelse. Haft sedan audiens hos H. Mj:t i Danmark. Jag tror,
med ett ord, ”at han är en upriktig christen som släpas med mycken
svaghet”. I dessa ord torde Hammar någorlunda tecknat sig sjelf;
hvarom det trogna och med djup rörelse ända intil senare tid
förvyarade minnet af hans verksamhet såsom församlingslärare burit
ett vitnesbörd. Var ledamot i det i Halland 1762 inrättade
Åkersällskap (se Gb. Magaz. s. å.). ”Detta folket har redan, äfven i
åkerbruket, mycket godt lärt af sin nitiske själasörjare, hr prosten
Hammar, och kunde lära mera, om de ville”, skrifver C. J. Brag i
sin lilla matrikel 1764, s. 24. Efter Hammar anföres (Bex. Hall.
H. 1: 436): ”Äfven i den tid, säger han, då man var mer mån at
med barmhertighetsgerningar förtjena himmelen, än hvad man nu
tyckes vara rädd för at med obarmhertighetsverk förtjena helvetet,
ägde Warberg ett Hospital”. Han hade i Hospitalet inrättat en
fattigskola utan att hospitalets tillgångar dermed betungades. Mot
comm. Grimbecks enka bevisade han den barmhertigheten, at, för
at bespara henne utgiften för nådårsprest, han sjelf jämte
pastorsäfven bestred comministersgöromålen, det han skall fullgjort ända
til at predika jämte högmessan, otte- och aftonsången hvar söndag.
År ”1762 hölls här den sista likpredikan” (!) enligt anteckn. i
kyrkboken. I egenskap af v. Præses (60) gick han, såsom ograduerad
(således ej egande ius cathedræ super.!/) på gången och memoriter
förhörde de yngre presterna. I en berättelse, insänd til Spionen (66),
om fursteparets besök vid Warberg, skrifver han (oväntadt
sentimentalt): ”jag bekänner, at mitt hjerta arbetade så våldsamt (sic)
i mitt bröst, vid åskådandet af detta dyra och obeskrifligen vackra
Paret, at jag hade ondt vid at vara tyst, men skulle haft värre
vid at tala. Det är det tredje kongl. par jag sett, och då mitt
mörka öga allenast kunde skymta, vid detta tilfället, gick jag hem,
nögd med mina ögons tilslutande mörker. Ack, tänkte jag. du
får ändå aldrig mer här på jorden se något så vackert”. I eldsvåda
67 förlorade han sina böcker m. m., hjelp i Stiftet begärdes, och
listan t. ex. i Laholms contract gaf 76 daler. För ena tornkloóckan
lät han 72 J. Rosén skrifva: Ömnis lingua Dcum canat unum,
Tuque refusum Aes urbis resona numen et orbis idem, Carmina
(äfven den svenska?) fudit J. Rosén” etc. Denna inscription
klandrades i Dagl. Alleh. 73, men R. försvarade den i Hvad nytt?
Sannolikt må väl anses, at en så kunnig och nitisk man, som H.,
sökt beveka den svedenborgska mågen; mensdenne var kunnig och
nitisk på sitt vis. I de 14 sista åren var H. blind, men uphörde
ej at predika, ”och hördes då med samma glädje, som förr, för
hans intagande föreställningssätt”. Hade ock gjort sig högt
förtjent om skolan, enligt E. Lambergs rosande intyg vid Visitationen
i Hvalinge 73. Hade ock ”studerat musiken”. Såsom ovanligt märkes,
at han erhöll 1778 (dock väl sent!) DC:ts resolution, at som han
var äldre prost, än Öhrvall contractprost, så borde han efter gammal
billig plägsed (sic?) sjelf upbära prosttunnan ur sitt pastorat. Hade
”reslig växt, ordentligt fet, fylligt och vackert ansigte”. Eget nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
