Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återblick och Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjertum. 1095
Consist:m (Episc.) at beställa ved. Gabr. (Bariel?) R., gift m. Dor.
Bielke, kom en afton drucken til herr C. J. och började öfverösa
honom med oqvyädinsord och hotelser, derför at han vid ett
föregående besök ej blifvit bjuden på förtäring. Hela natten blef han
sittande at dricka med capellanen Peter (Bacche2) och lofvade
denne at sätta honom til p. l. sedan han afsatt hr Christen. Då
hr Chr. vågade svara, tog captenen sin värja och skulle dräpt honom,
om ej prestens hustru kastat sig emellan. På morgonen gick han
up til kyrkan och hängaf sig åt sådana vredesutbrott, at presten
åter fruktade för lifvet. Derpå går han tilbaka til prestgården och
tvingar med vapen i hand folket at sätta fram mat och öl. (Enl.
upgift i Prestersk. Besvär 1672.) — Bonander: hade en varm
process mot en bonde, som ej höll gärdsgårdarne vid like; och 1703
om mulbetet i Brattorp. Det var denne B., som åtm. 1709
undanbad sig predikande (mer än en gång? jfr sid. 441, r. 21). Han var
gift (1.?2) m. Sigrid, dotter af Siggo, pastor i Norunga (enl. Warh.
2, 569). — N. Westerlind. 1747: han bjude ej til at
undandraga sig prestmötsresponsion, ”emedan det då ej så lätt varder
aflöpande”. 1753: har ofta debiterats för försummelser, predikar
sällan oçh hotas med vicarius. Hans slägt fortlefver ännu i
pastoratet. (År 1748 dog en qvinna 102 år, och 1751 pigan Malin Persd.
i Sundören 108 år g.) — G. S. Lysell: predikar i Bro 1740, Luc.
13: 23, 24, om menniskors falska begrepp om saligheten såsom then
ther lätteligen skulle stå at vinna, 1. såsom allmänt, 2. såsom falskt
och oriktigt; och 1750 om Guds sanna kännedom. †784, år. (1767
† en vandringsman Jon Alfsson i Hjertum 105 år g.) — E.
Ericsson: ett hans pred. thema 12. e. Trin. 1822: ”Guds godhet och
kärlek i menniskornas ödens bestämmande”. Efter döden debiteras
han vid hysesyn för ett omfattande olofligt skogshygge; arfvingarne
svara, at det blifvit användt til ved och husbehofsbränvinspannan;
men för stockarne kunde de ej redogöra. Tänk, om nuv.
helsosamma skogsordning för boställen då funnits! Extrema Experiri.
Sall. kunde här erinras, snarare än ’’Eua9e ’Erna9e. Ebr. — Delin:
än en anekdot. En dag då ett nattvardsbarn (pilt) som värst
stimmat på kyrkogården, tog D., som var mycket kroppsstark, den
okynnige och lade honom på hans faders graf samt upbasade honom.
Ett bättre kraftprof är hans utlåtande ex officio: ”det är visserligen
högst bedröfligt at ännu i 19. århundradet ochi en lutherskt
Evangelisk kyrka sporadiskt spöka från hängångna sekler dessa hemska
nattliga vålnader, dessa, om jag så får kalla dem, Jotaister (a ¿5ta),
hvilka, derest de skola antaga en Kristus, hålla til godo med en,
hvilken är endast Deo óguoroðso;, alldeles icke belåtna med en, som
år óuočðaco;s. Men oaktadt jag i det hufvudsakligaste af själ och
bjerta aktar högt och gillar åsigterna af bemälte Ströms nämnda
vackra och väl affattade skrifvelse, så vil jag dock ännu icke
underskrifva yttersta syftet (tendensen) dermed. Min tanka är, at, så
länge endast en eller annan fiende visar sig, man icke bör upbåda
hela landstormen för at möta den. Det skulle kanske frammana
flera, än ”sju andra onda andar”, hvilka, om möjligt, ”värre vore
ån han” (än Ljungberg). Vi hade då i den högsta af all diplomatie
handlat opolitiskť, ”haft nit, dock icke visliga”. . . För öfrigt kan
„ genom vår yttfrade mening, hvarken frikännas eller fällas; detta
måste ske genom positiv lag. Vårt inblandande . . skulle snarare
förbittra än förbättra. Jag erinrar mig härvid Jesu liknelse om
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
