Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
exprimera. Ännu vigtigare blir denna språkets egenskap i
grammatikaliskt afseende, der icke ordens första utan sista
stafvelser (slutändelsen) ensamt bestämmer böjelseformen.
Finskan, jemte dess systerspråk Estniskan, Lappskan och
Ungerskan, m. fl. liknar i detta fall mera åtskilliga af de
Österländska språken, särdeles Hebräiskan. Att således vilja
uppställa det finska språkets grammatik efter det latinska,
eller något af de moderna språken, innebär redan i sig sjelft
en orimlighet, och må vi derföre här vara ursäktade om
vi, vid forskningar i sjelfva grundelementerna af Finska
språkets grammatik, i flere än ett afseende skilja oss från
våra grammatici.
Som sagdt, finskan karakteriserar sig i synnerhet
genom sin ovanliga rikedom på ordformer. Såvida nu i
allmänhet hvarje form — i språket uttryckt med ordet, hvilket
utgör den sinliga och förkroppsligade manifestationen af
tankens och andens (eller, om man så vill, af förståndets)
verksamhet — äfven måste hafva ett motsvarande innehåll
(i begreppet), så är det klart att så många olika former
t. ex. ett ord äger, så många olika slags föreställningar,
eller nuanserade tankar, måste det genom dem äfven
uttrycka af det motsvarande, eller här ifrågavarande,
hufvudbegreppet. Derföre då t. ex. nomina i andra språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
