Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och som måhända är det mest betydande af hans verk
såsom skriftställare, med afseende så väl å den deruti
genomförda utvecklingen af de politiska grundsatser, som nu hos
honom mognat, och vid hvilka han sedermera stadigt förblef,
som å framställningssättets mästerskap. Det var efter
läsningen af de första arken till denna tidskrift, som Tegnér
skref om Järta: "Onekligen är han ett af våra aldra bästa
och ljusaste hufvuden; och hans tidskrift, Odalmannen, som
han utger utan medarbetare, kommer visserligen att göra
epok i vår litteratur".
Med sin tidskrift åsyftade Järta hufvudsakligen att
inverka på statslifvet, men då han betraktade staten "icke
såsom en död mekanism, utan såsom en organisk skapelse,
lifvad af mensklighetens anda", utgjorde skön konst i
allmänhet och särskildt poesien, efter hans politiska åsigter,
ett af statens vigtigaste behof till följd af dess förmåga att
väcka det sinne för det sköna och ädla, som allena kan
fatta statens inre väsende och vårda dess helgd. Han
intog också derföre redan i första häftet af sin tidskrift
några stycken på vers, bland hvilka framför allt Sånger i
Dalarne väl försvara sin plats bland den Svenska
vitterhetens alster under dess gyllene ålder, ehuru han sjelf
kallar dem en dilettants. De voro icke hans första dikter.
Den förut omnämnda enskilda samlingen innehåller många
af hans hand, både äldre och yngre, mest
tillfällighetsstycken, vanligen så häntydande på personer och händelser
för dagen, att en dermed obekant har svårt att fatta mera
än formens omvexling och i vissa fall fulländning. Men
de i Odalmannen intagna voro troligen de första om ej de
enda, som han sjelf låtit i sitt namn trycka. I ett bref till
Wallmark 1819, deruti Järta beklagade sig öfver att några
af honom skrifna verser blifvit, honom oåtspord, införda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
