Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Linköpings skola (1828-1832)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fara för stryk hans energiska ledning. Han blef med tiden
medicine doktor men dog ung. Alla hans bröder blefvo
också dugande män, och bland dem hafva sekreteraren i
vetenskapsakademien och justitierådet gjort sig framstående
namn. En annan utmärkt och mångtalig broderkrets voro
Abelinerna, söner till borgmästaren i Linköping. Hjalmar,
sedermera professor vid Karolinska institutet, var min
bänkkamrat. En äldre broder, sedan jägmästare och
riksdagsman, var kamrat med min bror Gustaf; den blifvande
krigsministern med min bror Gerard, och landssekreteraren med
min bror Jacques o. s. v.
Våren 1832 lämnade vi Linköping. Karl hade då
genomgått gymnasium och skulle bli student i Upsala.
Min andre bror Gustaf skulle genomgå en kurs för
officersexamen och jag flyttas till den nyligen reformerade
katedralskolan i Upsala. Jag var då fjorton är och hade blifvit
flyttad såsom primus till andra året på gymnasium, ehuru
jag det sista året läst högst obetydligt. Hvarje lärare hade
sina särskilda ämnen, och de flesta inskränkte sig till att
någorlunda i ordning uppropa lärjungarne och gifva dem
hvar ett par frågor ur den föresätta läxan. Som klassen
var talrik och lektionerna endast räckte tre kvart, kunde
man på förhand någorlunda beräkna under huru många
lektioner man skulle vara fri från alla frågor, och då brydde
man sig icke heller om att läsa läxorna. Om de luckor,
som härigenom uppkommo i kunskapen, bekymrade sig
hvarken lärare eller lärjungar. En af lärarne var dessutom
halftokig, ehuru för öfrigt en både lärd och kvick man.
Han hade en stor förskräckelse för regn, och om det
regnade aldrig så litet före hans lektion, skickades
tillsägaren att begära lof, för hvilket ändamål han blötte sina
kläder och drypande af vatten framförde sitt ärende. En
annan var i det närmaste döf. Han läste hebreiska och
frågade mest efter radix till verberna. Som de flesta af
dessa hafva två a till vokalljud, nöjde man sig med att
utskrika dessa a tillsammans med hvilka konsonanter som
helst, och läraren antog, att man svarat rätt. Hedrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
