Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vidare stockholmsminnen (1843-1845)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon gång uppkommo häraf löjliga misstag. Det var
dock nästan omöjligt för fyra protokollsförande
att kunna utskrifva de ändlösa diskussionerna på
riddarhuset, och i senare tider har man icke lagt
hälften så stor börda på dem, som i riksdagens kamrar
bekläda dylik befattning.
Af denna riksdags politiska förhandlingar har
jag efter 45 år endast dunkla minnen, hvilket väl
hufvudsakligen kommer däraf, att jag i dem var föga
initierad och icke själf tog någon del. Dessutom
märker jag alltför väl, då jag skall uppteckna
mina minnen, att obetydligheter ofta däruti fäst
sig lifligare än åtskilligt af mera vikt, som jag
upplefvat. Men då jag endast vill skrifva hvad jag
själf minnes, utan att ösa ur andra källor, kan jag
icke hjälpa, att innehållet, ifall det skulle få någon
större läsekrets, sannolikt kommer att förefalla
mången allvarsam man alltför smått. För psykologen
kan det dock möjligen vara af något intresse att
uppmärksamma just hvad som stannat kvar i minnet och
hvad som fallit bort. Detta får dock icke tagas så,
som jag skulle glömt allt hvad som här icke finnes
omnämndt; ty dels kan det ofta inträffa, att jag
den stund jag skrifver, icke kommer ihåg någon
omständighet, som jag vid ett annat tillfälle ganska
klart erinrar mig, och dels förbigår jag med afsikt,
då jag icke skrifver ensamt för mig själf, hvad jag
icke tror kan intressera någon annan att läsa.
Så mycket såg jag, att den konservativa
riddarhusmajoriteten var starkt missnöjd och oroad
af de liberala tendenser, som den unge konungen,
ehuru ganska varsamt, ådagalade, och att bitterheten
var ganska stor, då vår minister i Petersburg,
baron Nils Palmstjerna, och kammarherren grefve
Anton Gyldenstolpe entledigades från sina platser
till följd af deras uppträdande på riddarhuset i
opposition mot regeringen.
En annan episod, som jag hörde lifligt diskuteras i den
De Geerska salongen var, att då den nye ecklesiastikministern
statsrådet Silverstolpe på riddarhuset fällt något uttryck,
som prästeståndet fann för sig förnärmande, så hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
