- Project Runeberg -  Minnen /
I:116

(1906) [MARC] Author: Louis Gerard De Geer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofningstiden (1846-1848)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alltför fina för att blifva förstådda. Han tålte
t. ex. icke, att man frågade hvad han sagt, då man
icke hört; och han hade nog icke orätt däruti,
att man ofta gör detta onödigtvis, då icke mera
undfallit än ett eller annat ord, som man ganska väl
själf kunde med någon eftertanke ifylla. I synnerhet
var detta fallet med skjutsbönder, som använde en
sådan omfrågning endast för att vinna litet tid att
betänka sig på svaret, ehuru de fullkomligt väl hört
frågan. När nu min svärfar t. ex. frågade: Hvad heter
den där kyrkan? så vände sig bonden om på kusksätet
och frågade tillbaka: Den dära? Härpå fick han intet
svar men om en liten stund den påminnelsen: Du kan
svara om en halftimme. Häraf blef bonden alldeles
förbluffad och teg ända till dess han fick en ny
fråga om en annan kyrka eller herregård, och då
det var honom omöjligt att icke upprepa: Den dära,
så blef utgången lika otillfredsställande. Då vi
slutligen kommo fram, gaf min svärfar honom en vänlig
förmaning att taga reda på namnen af de ställen,
han skjutsade förbi, hvilka denne naturligtvis redan
fullkomligt kände. Till de egenheter hos min svärfar,
som i synnerhet på resor ådrogo sig uppmärksamhet,
hörde, att han icke åt sill eller ost och endast
med svårighet underkastade sig att se någon annan
äta sådant.

I Skåne funnos den tiden ännu kvar många originaler,
och han var en af dem. Stark fotgängare gick han
alltid med stor hastighet men uraktlät aldrig att
därunder, utan minskad fart och med förvånande
träffsäkerhet, sparka från vägen lösa stenar,
som flögo åt alla håll till häpnad för alla,
som han mötte eller gick förbi. Så vandrade han
omkring på sitt stora gods och ställde till sina
underhafvande regelmässigt samma förmaningar, bland
annat att de skulle lägga sina gödselhögar tre alnar
från ladugårdsväggen, en reform som han dock aldrig
lyckades få tillfredsställande genomförd. För öfrigt
ville han genast tillägna sig alla uppfinningar och
förbättringar, hvarom han fick kunskap, och var i
många fall femtio år före sin tid, ehuru sig själf
till föga fromma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:25:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geerminn/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free