Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bildandet af 1858 års ministär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Hanaskog, begaf sig i början af oktober, efter att
hafva bevistat sin systers bröllop, till Jönköping. I
Kristianstad hade koleran under tiden rasat med yttersta
häftighet, hvaremot den i Stockholm visade sig tämligen
lindrig. Kort efter familjens ankomst till Jönköping
utbröt koleran äfven där, och jag begaf mig därför i största
skyndsamhet dit, dagen efter det statsrevisionen afslutat
sina arbeten.
Ehuru obunden af hvarje slags löfte kom jag hem med
en stor tyngd på mitt hjärta, vid tanken på hvad som
sannolikt skulle komma att af mig fordras. Min äregirighet
räckte icke till att öfvervinna min fruktan för att icke gå
i land med hvad man ville pålägga mig. De yttre
konturerna af justitiestatsministersämbetet ingåfvo mig väl icke
synnerligt bekymmer, ty hela min föregående tjänstgöring
var i själfva verket ägnad att utgöra en gradpassering till
detta ämbete. Jag hade varit ordinarie tjänsteman i
justitiestatsministerns egen expedition. Jag hade varit
tillförordnad domare på landet, adjungerad ledamot i Svea hofrätt,
assessor i den Skånska och president i Göta; dessutom t. f.
revisionssekreterare, ledamot och generaldirektör i
fångvårdsstyrelsen, och slutligen, såsom riksdagsman, ledamot af lag-
och konstitutionsutskotten. Men icke i något af dessa
ärenden, som alla hörde till facket, hade jag hunnit inhämta
någon djupare erfarenhet, och statsmannainsikter saknade
jag alldeles. Väl hade kronprinsen tröstat mig med, att
jag icke skulle blifva n:r 1, och väl satte jag det största
värde på att ledningen af det hela skulle komma att hvila
i Hamiltons och Manderströms erfarna och skickliga händer.
Men jag tyckte, att jag åtminstone bort hafva klart för
mig själf den riktning, i hvilken jag ville, att styrelsen
skulle föras, och det hade jag icke men väl en obestämd
farhåga, att jag oaktadt min beundran för Henning
Hamilton icke skulle komma att alltid vilja åt samma håll som
han. Härtill hade jag, utom den allmänna uppfattningen
om hans junkerliga ståndpunkt, den jag icke trodde på,
egentligen icke någon annan grund än hans så bestämda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
