Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - År 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liberala sidan funno sig däraf stötta, – jag vet icke om
med något fog. Man frågade mig, om jag var ense med
Hamilton om personerna. Jag svarade, att jag icke kunde
annat än liksom Hamilton önska, att utskottsvalen utfölle i
regeringsvänlig anda, men i mitt hjärta var jag icke
belåten med Hamiltons ifver, och för egen del höll jag mig icke
blott till grundlagens bokstaf, som förbjöd statsrådets
ledamöter att deltaga i utskottsval, utan ville också ställa mig
dess anda till efterrättelse och ej söka inverka på valen.
Enligt Dalmans anteckningar om våra ståndsriksdagar
blef en följd af denna min hållning, att få riksdagar om
någon i fråga om utskottsvalen handlat mera själfständigt
och oberoende af regeringen än denna.
Så väl härigenom som till följd af ett par korta
anföranden af mig på riddarhuset under riksdagens första tid,
angående två hvilande grundlagsfrågor, visade sig några
tecken till en gryende popularitet för mig. Den ena
frågan angick en vidsträcktare definition af hvad som borde
förstås med »allmoge», så att därunder inbegrepos f. d.
tjänstemän vid val af riksdagsmän i bondeståndet, hvilket
af mig förordades; och den andra var ett förslag, att
statsrådets ledamöter icke skulle få décharge i penningfrågor,
förrän statsrevisorerna hunnit granska räkenskaperna.
Äfven detta tillstyrkte jag på den grund, att intet vore
fördelaktigare för regeringens anseende, än att ingen
misstanke kunde uppstå om att den icke samvetsgrant
förvaltade statsmedlen, och därför vore den strängaste
kontroll för regeringen önskvärd. Riddarhuset ropade bravo
men afslog förslaget.
Redan före årets slut bröt den norska frågan ut i full
låga genom grefve Anckarsvärds motion om revision af
föreningsakten och Dalmans om anhållan, att Kongl. Maj:t
icke ville sanktionera stortingets beslut om ståthållarplatsens
upphäfvande, förrän riksdagen fått tillfälle att därom yttra
sig. Genom mina tal på riddarhuset, som väckte mycket
uppseende, och Hamiltons tystnad i denna fråga, började
man antaga, att ledningen inom konseljen öfvergått från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
