Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska frågan (1863-1864)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl krigsmakten men icke civilmyndighet att använda våld
till stillande af uppror, och han hade därför för afsikt att
i ett anmärkningsmemorial yrka åtal emot öfverståthållaren,
för det denne gifvit polisen befallning att använda våld.
Han var så öfvertygad om riktigheten af denna åsikt, att
han icke ville afstå från dess tillämpning, med mindre han
därom fick en uttrycklig befallning. För att få honom att
afstå från sin föresats, måste jag delgifva honom en
promemoria, däruti jag, jämte förklarande att regeringen icke
kunde gilla hans tilltänkta åtgärd, sökte teoretiskt visa
orimligheten och vådan af den grundsats han förfäktade
samt att lagen då den till och med tillät användande af
det farligaste våld af militärmakt, därmed icke kunde afse
att förhindra ett lindrigare våld af polismakt, och i alla fall
stadgandet, det upprorsman ligge ogild, skyddade polisen
lika väl som alla andra.
Ett par dagar efter nämnda oroligheters slut reste
kungen till Norge för att öppna ett utomordentligt storting,
som blifvit sammankalladt för att mottaga begäran om ett
kreditiv jämväl för norska försvarsverket. Skandinaverna
ville nu uppbjuda alla sina krafter för att förmå stortinget
att afgifva en opinionsyttring för hjälp åt Danmark,
hvarigenom man hoppades att äfven Sveriges intresse skulle
upplifvas. Franske ministern Fournier hade också sin
kejsares befallning att uppegga kungen till krig, ehuru
Frankrike icke ville däruti deltaga. Af denna anledning följde
nu också Fournier med till Kristiania.
För att motverka dessa sträfvanden begärde jag att
få blifva en af de fyra svenska statsråd, som skulle möta
kungen i Kristiania och blef, jämte Manderström,
Lagerstråle och Thulstrup, härtill utsedd. Vi foro på järnväg
till Göteborg för att därifrån fortsätta med ångbåt till
Kristiania. Ankomna till Halsberg fingo vi ett telegram,
hvarigenom vi inbjödos till en supé samma afton i
Göteborg, där man ville gifva oss ett erkännande för vår
fredspolitik, i motsats till gatudemonstrationerna i Stockholm.
»Det här är ohyggligt», sade Manderström, »stenkastning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
