Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emellan den sista ståndsriksdagen och den nya riksdagens första sammanträde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företräde hos honom. Deputationerna fingo aldrig
såsom sådana företräde hos kungen, och jag gjorde
åtminstone aldrig något försök att bereda dem ett
sådant. Enskilda medlemmar lära däremot uppvaktat
konungen men utan att därvid tala om sitt uppdrag
såsom deputerade.
På mera än ett ställe har jag ock sett antydt, att
Gripenstedt skulle varit den hemliga innersta själen
i hela representationsförslaget. Jag åberopar härom
hans eget vittnesbörd i det tal han höll på börsen
den 21 november 1865, hvilket finnes intaget i den
af honom utgifna samling af egna tal. Han talar
däruti alldeles opåkalladt om mig såsom »förslagets
utmärkte upphofsman och förnämste försvarare» samt
kallar mig sin »högt värderade vän och ämbetsbroder,
hvars förtjänst om förslaget är så ojämförligt mycket
större än någon annans och hvars namn i oupplöslig
förening med denna stora samhällsangelägenhet skall
med ära öfvergå till framtiden, som därför skall ägna
honom sin tacksamhet».
Sedan Gripenstedt lämnat konseljen deltog han ännu
några år i det politiska lifvet såsom ledamot af
andra kammaren och lämnade mig därunder så väl i
kammaren som i en politisk broschyr ridderligen sin
handräckning.
Valet till efterträdare åt Gripenstedt var icke
lätt. Ehuru jag sedermera icke drog i betänkande
att föreslå konseljens rekryterande med motståndare
till representationsförändringen, ansåg jag det
icke lämpligt vid det första ombytet, och bland de
politiskt möjliga kände jag ingen, som kunde anses
företrädesvis själfskrifven. Den som först kom mig
att tänka på Lagercrantz var Wallenberg, som vid ett
besök sade mig, att denne vore rätte mannen. Jag
misstänkte, kanske orätt, att detta var ett sätt
af Wallenberg att vända tanken på honom själf, men
jag kunde slutligen icke hitta på någon bättre än
Lagercrantz, som efter någon tvekan mottog anbudet
och den 4 september blef utnämnd.
Samma dag utnämndes också Malmsten till landshöfding
i Skaraborgs län och Ehrenheim efter honom till
konsultativt statsråd. Jag tror icke, att Malmsten
hade aspirerat att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
