Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1868 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I de humanitetsfrågor, för hvilka jag arbetat,
hade jag redan vid 1866 års riksdag fått en kunglig
proposition om oäkta barns arfsrätt efter moder
bifallen. Till 1868 års riksdag fick jag kontrasignera
ännu en, om bysättningens upphäfvande. Den gick
slutligen igenom, ehuru andra kammaren först
återremitterade frågan för att äfven få bort den
föreslagna ed om bristande tillgång, hvarmed man
borde fria sig från bysättning, under det motståndet
i första kammaren rörde frågan i sin helhet. Emot
ett annat af Kongl. Maj:t föreslaget lagstadgande,
hvarigenom konungen skulle kunna medgifva städers
invånare att, liksom landets, själfva få välja
bouppteckningsmän, sökte man, ehuru förgäfves,
att i första kammaren uppväcka en storm, därför
att detta skulle innebära en obehörig delegation af
lagstiftningsmakt åt konungen ensam. Södergren hade
förut i pressen agiterat detta ämne, och i kammaren
uppträdde med häftighet två af mina ordinarie
opponenter, nämligen Nordström och Karl Göran
Mörner. (Hamilton var den tredje.)
Nordström var en hög herre med ett imponerande
ståtligt utseende och fulländad talare både
i deklamation och åtbörder. Med ett förnämt
förakt behandlade han sina motståndare, dem han
sökte krossa under tyngden af sin öfverväldigande
lärdom. Såsom jurist var han dock icke alltid lika
säker i tillämpningen som grundlig i teorien, men om
man någon gång lyckades att slå honom på fingrarna,
så redde han sig genom att helt enkelt vid justeringen
af sitt yttrande utstryka de anmärkta felen; och då en
sådan utstrykning ändå icke skulle fullständigt hafva
utplånat hvad som blifvit sagdt, om notariens uppsatta
koncept fått ligga kvar i protokollet, så skref han
ofta om hela sitt yttrande med egen hand. Jag var
icke den ende, som däröfver hade att beklaga sig,
liksom snart sagdt alla, som på andra områden kommo i
delo med honom, förde klagan öfver hans beteende. Så
var förhållandet i kyrkolagskommittéen, där han satt
tillsammans med Henning Hamilton, Sundberg och biskop
Genberg. Den sistnämnde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
