Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1868 års ministerkris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Manderström arbetade mycket och fort. Oaktadt han
skref sina mesta depescher själf, deltog han ganska
träget i statsrådsberedningens arbeten inom de andra
departementen, och de långa timmarna där gingo alltid
fortare, då han var närvarande och allt emellanåt
upplifvade det tråkiga ämnet med ett infall eller en
träffande anmärkning, på samma gång som han hastigt
uppfattade sakens kärnpunkt och däruti ofta föreslog
en god lösning. Många handlingar buro märken af
Manderströms intresse, ty då han drog dem till sig
för att själf se ordalagen, hände det, att han i
ifvern glömde sin näsa och lät en snusdroppe falla
på papperet. En gång, då han drog upp sin ostindiska
silkesnäsduk och blottade ett stort hål på densamma,
inföll han: »Jag säger som en gammal språkmästare i
Upsala: jag har två sådana och tre som äro sämre.»
I utrikesdepartementet förekomma ofta internationella
privaträttsliga frågor, som äro så invecklade,
att jag brukade säga, då han bad mig förestå hans
departement under hans ledigheter, att det var nästan
omöjligt för en jurist, som icke var professor,
att sköta utrikesdepartementet. Men han redde sig
förträffligt med sitt goda förstånd utan juridik. Så
hade en gång en af våra konsuler i orienten, med
begagnande af den därstädes åt europeiska konsuler
tillerkända domsrätt, afgjort en rättstvist; men
den ena parten hade därmed funnit sig missnöjd
och lämnat till konsuln en besvärsskrift, hvilken
denne jämte handlingarna i målet skickade till vårt
utrikesdepartement. Manderström kom nu och frågade
mig, om han skulle låta inlämna besvärshandlingarna
till Svea hofrätt eller hvart? Jag betviflade, att
någon allmän domstol här skulle upptaga målet. Nå,
då får jag väl ställa om på annat sätt, sade han och
skref till konsuln, att han finge gärna döma, om han
blott ställde om, att alla blefvo nöjda med hans dom,
men om någon klagade, vore konsuln olycklig, hvarjämte
besvärshandlingarna återsändes för tillämpning af
denna instruktion. Konsuln förlikte målet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
