Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det sista året af Karl XV:s lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledamöter, hvilken likväl hade ingen verkan på
andra kammaren. Det märkligaste i denna fråga var,
att häradshöfding Dufva, genom sitt talangfulla
försvar för voteringen, höll på att taga ledningen
af landtmannapartiet ur Arvid Posses händer, därför
att denne vacklade, huruvida votering borde äga rum
eller ej. En trovärdig ledamot af statsutskottet
berättade mig, hvad som äfven allmänt omtalades,
att då votering härom skulle ske, hade Posse tagit
en ja-sedel; men detta märktes af Karl Ifvarsson,
som skalkaktigt sade till honom, att »det tyckes som
voteringspropositionen blifvit otydligt framställd,
då ordföranden själf kan taga miste, det är nej
som vi skola rösta», då Posse rättade misstaget
och därmed troligen äfven räddade sin ställning
i kammaren. Emellertid blef det ingen gemensam
votering, ty talmännen vägrade att därom framställa
proposition. Frågan har emellertid flera gånger
återkommit, och jag har hvarje gång kämpat för min
åsikt, som hittills alltid delats af talmännen. Första
kammarens maktställning är väsentligen beroende däraf,
att samma åsikt förblifver gällande.
Mitt betydelsefullaste uppträdande vid denna
riksdag var likväl att öppet taga bladet från
munnen i grundskattefrågan, ehuru jag väl insåg,
att denna fråga ännu var långt ifrån mogen för
handling. Jag yrkade därför för tillfället afslag på
de framställda förslagen angående grundskatternas
aflösning eller afskrifning. Men jag uttalade den
åsikten, att de voro skatter, om de än verkade
som räntor, och att de såsom varande högst ojämnt
fördelade skatter borde, då tillgångarna medgåfve
skattenedsättningar, äfven däraf blifva delaktiga,
genom en successiv afskrifning och icke genom
aflösning. Detta var första gången, som afskrifning
ifrågasattes i första kammaren, och uttalandet
ådrog mig af kammarens konservativa del nästan lika
mycken ovilja som representationsförslaget, emedan
man i denna kammare alltid antagit såsom en helig
trosartikel, att grundskatterna endast vore statens i
jordegendomen intecknade räntor, hvilkas bortskänkande
vore oförsvarligt. Något mildrades dock stämningen
emot mig däraf, att ingen kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
