Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1874 års riksdag och ministerkris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framgång äfven jag ville bidraga, ansåg jag helst
böra genomföras af en regering, som hvarken handlade
eller kunde misstänkas handla endast ur ett partis
synpunkt, därvid möjligen lämnande det helas bästa
mer eller mindre ur sikte.
Af Oskar Björnstjerna, till hvilken jag också vände
mig, erfor jag, att han icke ansåg ministärens
ställning ohållbar, oaktadt det streck Adlercreutz
spelat den, och förmodade, att om kungen så önskade,
skulle den kunna komplettera sig inifrån eller
utifrån.
Ännu viktigare än alla personliga betänkligheter
var för mig den så ytterst olägliga tidpunkten
för ett ministärombyte. Jag har i juli samma år
i Möllers biografiska skisser om 1867 års första
kammare härom skrifvit följande: »De förslag till
arméorganisation och grundskatternas afskrifning, som
regeringen lät utarbeta, voro ännu icke färdiga, och
ingen möjlighet fanns att beräkna, huru de skulle af
allmänna tänkesättet mottagas. Innan meningarna hunnit
sammanjämka sig, kunde intet förslag påräkna båda
kamrarnas bifall. Det var nämligen alldeles påtagligt,
att af den ringa majoritet, som biträdt riksdagens
skrifvelse om indelningsverkets och grundskatternas
upphörande men endast i sammanhang med antagandet af
ett mera betryggande försvar, ställde vida flera,
än som behöfdes för att förvandla majoriteten till
minoritet, så höga anspråk på detta försvar, att de
af andra kammaren icke skulle godkännas. Att erhålla
någon klarhet om hvad en gång stode att vinna syntes
knappt möjligt, förrän ett förslag blifvit diskuteradt
och fallit. Men förkastandet af regeringens förslag
i så viktiga ämnen kunde lätt framkalla en ny kris,
och denna var på intet sätt aflägsnad genom den
nu inträffade.»
Efter samvetsgrant öfvervägande afgaf jag den
23 mars till konungen det svar, att redan i den
omständigheten, att konseljen icke begärt sitt afsked,
låg för mig en tillräcklig anledning att svara nej,
då hvarken kungen eller jag ville, att jag skulle gå
in med den gamla i öfrigt oförändrad. Men oberäknadt
detta hade jag redan haft tillfälle yttra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
