Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ministerkrisen 1875, eller den s. k. Bergsprängningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behof uppstode, ville jag icke undandraga mig att
gå in i en ministär, med eller utan grefve Posse,
men ovisst vore, om tio personer kunde sammanbringas,
hvilka tillfredsställde både konungen och mig.
Min föresats var att icke gå tillsammans med Posse,
med mindre han ville öppet räcka handen till
försoning emellan partierna och såsom bevis därpå
medgifva, att äfven någon af motsatta partiet, mera
prononcerad än jag, finge plats i konseljen. Jag
insåg dock svårigheten både att få Posse och någon
framstående konservativ att underkasta sig samarbete
och för mig att sedan sammanhålla så olika elementer
Och visade sig detta omöjligt, var jag bestämd att
söka bilda ministären af aktade män, som alla stodo
utom dagens politiska partier. Posse visade sig i
början icke alldeles omöjlig i fråga om en verklig
koalisationsministär.
Emellertid antog riksdagen en helt annan
fysionomi. Det visade sig nu. såsom ofta förut, att
man väl varit road af att leka med elden men blef helt
förskräckt, då lågan slog ut. Andra kammaren lämnade
Posse i sticket vid åtskilliga voteringar, och man
och man emellan hörde man till och med framkastas,
att många af bönderna ville lika gärna hafva Bergström
till civilminister som Posse. Första kammaren visade
sig lika bestämd att svika Stjernblad och Ekman vid
hvarje tillfälle, som därtill kunde lämpa sig.
Två dagar före dechargedebatten innehöll Dagligt
allahanda en ljungande artikel, som gjorde ett
oerhördt uppseende. Den framhöll, att riksdagen
alldeles icke önskade någon ministärförändring
men att, efter hvad det sades, det gjorts otroliga
ansträngningar, utan att lyckas, för att nybilda en
ministär Posse, hvarefter man i sin yttersta nöd
måst taga sin tillflykt till De Geer, som jämväl
villkorligen skulle lofvat att låna glansen af sitt
namn åt den nya ministären. Man kunde dock icke
bländas af denna glans, ty kattguldet i infattningen
förtoge dess sken; och om en ministär Posse vore ett
politiskt missfoster, skulle en ministär Posse–De
Geer blifva en politisk-moralisk vidunderlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
