Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Å nyo statsminister (1875-1876)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckligt schackdrag, i det Wærn förordnades till
president i kollegiet, med uppdrag att uppgöra
förslag, huru dess göromål ändamålsenligast borde
ordnas, och honom tillades fyllnad till full
presidentslön af medel, som ostridigt stodo till
Kongl. Maj:ts disposition. Båda de motsatta sidorna
ville tyda detta, såsom om regeringen gifvit dem rätt
i konfliktfrågan, och jag tydde detta så, att man å
ömse sidor var benägen att låta hela frågan dö bort,
om det blott kunde ske med bibehållen krigsära.
Redan innan riksdagen slutat, anträdde konungen en
utländsk resa, och som kronprinsen då ännu ej var
myndig, måste det otympliga tjugumannaråd, som kallas
interimsregeringen, öfvertaga statsrodret. De
norska statsråden voro lika angelägna som de
svenska, att lotten till ordförande icke skulle
falla på en norrman, då just vid denna tid den
svenska riksdagen skulle afslutas och en mängd
svenska ärenden afgöras. Med någon liten maskopi
kom excellensen Kierulf, som skulle draga lotten,
under fund med huru han skulle välja för att undgå
ordförandeskapet, som tillföll mig. Ett senare år
fick jag sitta i konseljen, då kronprinsen såsom
myndig regerade med full kunglig makt och myndighet,
hvilket gaf mig en påminnelse om huru gammal jag var
i gården, enär jag såsom redan justitiestatsminister
hade varit närvarande vid hans födelse.
Vid mitt återinträde i konseljen bodde jag i en
hyrd våning vid Drottninggatan men hade nyligen af
excellensen Sparre köpt en fjärdedel af bondeska
huset vid Strömgatan. Den våning däruti, som jag
förbehållit mig, blef likväl icke ännu på två år
ledig. Min hustrus broder, Axel Wachtmeister, lät
oss nu för denna mellantid för godt pris hyra en
stor våning i hans hus vid Västra Trädgårdsgatan,
dit vi på hösten flyttade.
Om min ekonomi skref jag till Sibbern: »Af gammalt
vet jag, att justitieministerslönen knappt räckte
till de löpande utgifterna och alls icke till någon
uppsättning. Lönens belopp är visserligen oförändradt,
men penningarna förslå vida mindre nu än för fem år
sedan. Det är litet hårdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
