Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Å nyo statsminister (1875-1876)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter sin syster kejsarinnan af Brasilien. Att på
fördelaktigaste sätt realisera allt detta var en
kinkig uppgift, men i synnerhet förorsakade mig de
engelska formaliteterna mycket besvär, innan jag fick
fria händer att lyfta de mera än två millioner, som
förvaltats af huset Knowles & Foster. Engelska lagen
förutsätter nämligen, att i hvarje testamente skall
nämnas en executor testamenti, men en sådan fanns här
icke nämnd. Slutligen löstes svårigheten på det sätt,
att kungen fick tillstånd att lyfta arfvet, mot det
han ställde borgen af friherre Knut Åkerhjelm och mig
för dubbla beloppet. En lycka var det, att icke äfven
Åkerhjelms och min vederhäftighet för fyra millioner
behöfde styrkas. Sedan fick jag kungens fullmakt att
handla efter behag, och från denna stund hade jag
allt skäl att vara belåten med den beredvillighet och
det förtroende, hvarmed de engelska bankirerna gingo
mina önskningar till mötes. Det lyckades mig att inom
ett år hafva alla värdepapperen tillfredsställande
sålda. Det som därvid föreföll mig märkvärdigt var,
att före utbrottet af det förutsedda kriget emellan
Turkiet och Ryssland stego de turkiska papperen,
under det de ryska föllo.
Många tvistefrågor, så vanliga vid delning af
arf, skulle här lätt kunnat uppstå. Sålunda var
godkännandet af de katolska dispositionerna en öppen
fråga. Likaså måste jag fästa uppmärksamheten på att
om allt det bortgifna skulle utgå, vore arfvingarnes
laglott för nära trädd o. s. v. De tre arfvingarne,
kungen, kronprinsessan af Danmark och prinsessan
Eugenie, ådagalade emellertid uti allt den största
generositet och sämja och hade de mest välvilliga
ombud, nämligen kungen sin hofmarskalk baron Knut
Åkerhjelm, kronprinsessan danske ministern Bille,
och prinsessan Eugenie presidenten Berg. Till följd
häraf uppstodo inga svårigheter med delningen, och
allt godkändes i öfverensstämmelse med hvad som
kunde antagas hafva varit änkedrottningens vilja
utan afseende på bristfälligheten i formen. Kungen
tog också på sin lott de gamla husen på Norrbro,
som kung Oskar I eventuellt hade skänkt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
