Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för kritikens skull, hvarigenom de kunnat
blifva orätt uppfattade eller återgifna[1].
Pytheas seglade genom Gibraltar sund och därefter
uppför Europas västkust till ön Uxisame (l’Ouessant)
och Bretagnes västra udde. Härifrån styrde han
längs Galliens nordkust samt därpå öfver till ön
Bretanike. Sannolikt har han kringseglat hela
Stor-Brittanien[2], ty en hos Diodorus Siculus
förekommande uppgift att Brittanien är till sin
gestalt en trehörning såsom Sicilien, hvarefter
de tre uddarnes inbördes läge riktigt angifves, är
uppenbarligen hämtad frän Pytheas och förutsätter, att
denne seglat rundt hela ön. Om dess kustutsträckning
gjorde han sig dock öfverdrifna föreställningar,
i det han skattade den mer än dubbelt för
stor. Detta misstag bidrog väsentligen till den
misstro, man sedan hyste till hans uppgifter. –
Från Brittaniens sydöstra udde Kantion styrde
han öfver till Rhendeltat och därifrån upp efter
Nordsjökusten, där han anställde mätningar öfver
solhöjden, hvilka Hipparkos sedan begagnade sig
af för sin breddtabell. På detta sätt nådde han
Weser-Jade bukten, där han träffade ett keltiskt
folk, Toutonerna, som ännu vid denna tid bodde så
långt österut. Härifrån styrde han till den ensamt
belägna ön Abalus, som var rik på bernsten. Detta
var ganska visst Helgoland[3]. Troligen har han äfven
nått Jyllands västkust (ön Baltia eller Basilia),
men återvände sedan till Brittanien, uppför hvars
östra kust han seglade ända till Shetlandsöarna. Men
än längre mot norden gick hans resa, den slutade
först i Thule, om hvilket han säger att det ligger
»norr om Brittanien i närheten af Ishafvet på ett
afstånd från detta land af 6 dagsresor». Antager man,
att han af västliga vindar och af Golfströmmen något
drifvits ur sin nordliga kurs, så har han på denna tid
med lätthet kunnat nå Norges västkust. Då nu en källa
uppgifver, att han varit i en trakt, där natten blott
var 3 i en annan där den blott var 2 timmar lång,
så har han nått till mellan 64 1/2–65 1/2° nordlig
bredd; vissa skäl tala för att han nått polcirkeln
och kanske kommit än nordligare. Här uppe saknades af
kulturväxter och djur några helt och hållet, på andra
var det brist. »Människorna födde sig af
»hirs»[4],
af vildt växande örter, frukter och rötter. Men där
det fanns tillgång på säd och honung, beredde man
sig en dryck däraf. Då invånarne icke kunde glädja
sig åt beständigt solsken, förde de sädeskärfvarne in
i stora byggnader och uttröskade dem där» (Strabo);
och Solinus, som också ur andra hand citerar Pytheas,
säger: »Thule är någorlunda bördigt och rikt på
frukter, som dock mogna sent. De, som bo där, lefva
från vårens början bland sina hjordar och lifnära
sig af örter och mjölk; till vinterförråd insamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
