Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra perioden (Den äldre medeltiden, omkr. 400-1250)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven på några punkter gjort detta; redan Rasm El Arsi.
som utkom 830, hade en bättre framställning af
Persien och Arabien än Ptolemæos, och vi hafva ofvan
påpekat, att de gåfvo åt Medelhafvet en riktigare
utsträckning. Men i allmänhet var deras vördnad för
Ptolemæos så stor, att de icke ofta vågade sig på
att kriticera honom. Deras nyheter voro icke heller
alltid förbättringar, utan de kunna sägas hafva
varit mycket dåliga kartografer, fastän för öfrigt
framstående geografer. Oceanen kring periferien och
Mekka i centrum blef prototypen för deras kartor. De
bortkastade äfven Ptolemæos projektioner och
tecknade sina kartor utan gradnät. Kompassen, som
de kände, fick icke hos dem, såsom hos européerna,
någon användning i kartografien, ooh de astronomiska
ortbestämningarna stodo väl i deras böcker, men
begagnades icke vid kartritningen[1].
Arabernas kartor blefvo därför icke bättre än
västerlandets, åtminstone icke före Edrisi. De
erbjuda en omvexling af raka och krokiga linjer, där
hufvudsaken tyckes hafva varit att experimentera med
matematiska figurer[2]. Den berömdaste af deras kartor
är Edrisis, hvilken dock knappast kan kallas ett rent
arabiskt arbete, då den förfärdigades med ledning
af de förarbeten konung Roger låtit verkställa. Icke
heller Edrisi begagnar någon projektionsmetod, och han
använder sig icke af något gradnät utan nöjer sig med
att efter Marinos föredöme uppdela den bebodda jorden
i sju klimat eller breddgördlar. Efter Ptolemæos
låter han Afrikas östra kust löpa rakt åt öster och
får därför Sofala att ligga söder om Ceylon. Hos honom
går hafvet i öster fram till Kinas kust, och detta haf
låter han hänga tillsammans med det Indiska, ty han
visste, att man kunde segla till östra Asien. Ceylon
eller Serendib är ännu större än hos Ptolemæos, och
Indiens halfönatur känner han icke, ehuru Al Biruni
beskrifvit landet som en halfö. Bland de många öarna
mellan Afrika och det rakt i norr liggande Asien är
äfven Qamara (Madagaskar) ungefär där vi skulle vänta
Sumatra. Han låter Nilen vara aflopp för en stor sjö,
i hvilken två andra lika stora sjöar uttömma sig,
men deras sydliga tillflöden komma från Qomsbergen
(»Månbergen» såsom hos Ptolemæos). Från denna
Nilens källsjö går, som förut nämnts, en annan flod
åt väster, hvilken utfaller i Ghana, och en åt öster
till Indiska hafvet. Den bästa delen af hans karta
är Europa, hvilket hos honom fick en mycket exaktare
form, än långt efter honom var regel på de kristna
hjulkartorna. Här har han öst ur europeiska källor,
men däremot var hans teckning af Afrikas östra kust
ett uttryck för arabernas allmänna föreställningssätt.
Om jordens skapelse hade araberna fått en del
kunskaper ur gamla testamentet, såsom i synnerhet
framgår af Massudis redogörelse härför, hvilken
är en genklang från judiska mytologien. Att land
och vatten icke alltid haft samma utsträckning,
var dem väl bekant, ehuru de vanligen tillskrefvo
flodernas uppslamningar orsaken till förändringarna
härutinnan. Om floderna hade de, liksom sina lärare
grekerna, många besynnerliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
