Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begaf sig under vintern till Moskva, där
han mottogs med mycken prakt, och utverkade af
zaren ett privilegium för det engelska kompaniet
att drifva handel på Dvina. Nästa sommar (1554)
återvände han till London. Handelskompaniet blef nu
år 1555 ombildadt under namnet Company of merchant
adventurers, ehuru det vanligare kallades Muscovy
Company, och kom sedan att under långliga tider
drifva en högst fördelaktig handel på Ryssland[1]. Det
var denna, som gaf anledningen till uppkomsten af
Archangelsk, länge Rysslands enda sjöstad. Chancellor
afgick år 1556 ånyo till Hvita hafvet, men förlorade
på återvägen lifvet i ett skeppsbrott utanför Aberdeen
(10 nov. 1556).
Äfven Stephen Burrough afsändes detta år, men med
uppgift att söka nå Obs mynning »i afsikt att upptäcka
nordostpassagen»[2]. Af ryska fiskare, som han
träffade på andra sidan Nordkap, lät han lotsa sig till
Petschoras utlopp, där han inlöpte den 15 juni. Några
dagar senare styrde han därifrån rätt mot norr och
stötte sålunda på södra stranden af Novaja Semlia,
hvilket land förut var bekant för ryssarne. Sedan kom
han till Waigats-ön, men då han sökte att intränga
i Kariska hafvet, dref honom en svår storm tillbaka,
hvarpå han återvände till England. Därmed afstannade
för några år engelsmännens försök
att komma till Kina på denna väg; kompaniet
hade tillräckligt att sköta med sin handel på
Archangelsk. Först då frågan om nordvästpassagen
kom på dagordningen i England genom Frobishers
resor (1576—78), synes det moskovitiska kompaniet
hafva velat begagna sig af sina egna möjligheter
att nå Kina. Därför afgingo år 1580 två fartyg
under Arthur Pet och Charles Jakman, hvilka kommo
genom Jugorsundet[3] in i Kariska
hafvet, Jakman dock blott till Waigats östra kust, medan
Pet i en isfri ränna utefter kusten gick ett stycke åt
sydost. Båda återkommo lyckligen till Europa. »Pet
och Jakman voro», säger Nordenskiöld[4], »de första
nordostfarare, som på allvar vågade sig in bland
drifisen. De skötte sig där med rådighet och omtanke,
och i sjöfartens historia tillkommer dem äran att
hafva fört de första fartyg från västra Europa,
hvilka inträngt i Karahafvet». Med detta misslyckade
försök afstodo engelsmännen för många år från att
söka lösa nordostproblemet.
I stället upptogo holländarne med vida större
energi denna uppgift. De hade redan samtidigt med
engelsmännen letat sig fram till Kola halfön, där de
drefvo handel med lapparne. En köpman från Brüssel,
Oliver Brunel[5], har på
denna väg kommit till Ryssland 1565, där han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
