Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den som först återupptog planen, var engelsmannen
MARTIN FROBISHER, hvilken troligen därtill eggats
af Mercators världskarta af 1569 eller af Ortelius’
(1570). Det uppgifves nämligen[1], att han for sina
vänner framlagt en karta för att bevisa riktigheten
af sina åsikter, och sannolikt har han då icke nöjt
sig med någon äldre, såsom Cabots eller Zenos,
hvilka han bevisligen också studerat, utan tagit
några af de senast utkomna. Han lyckades till sist
få två större fartyg och en pinass utrustade, med
hvilka han den 15 juni 1576 lämnade England[2]. Det enda
sjökort, som han medförde öfver de okända farvatten,
han skulle uppsöka, var Zenos karta, och de länder,
han såg, sökte han därför identifiera med den kartans
fantasibilder. När han den 11 juli kom till östra
kusten af Grönland (61° n. br.), trodde han det vara
kartans Friesland. Han passerade den 20 juli Grönlands
södra udde som han kallade Queen Elisabeths Foreland,
samt nådde därefter någon punkt på Labradors kust,
söder om inloppet till Hudsons bay. Alla sund och
vikar voro dock fulla af is, och han följde därför
kusten mot nordväst, passerade Resolution-ön och
kom till den vik, som ännu kallas Frobisher Bay,
i hvilken han inträngde omkring 50 sjömil. Han var
öfvertygad om, att detta var det sökta sundet; landet
på höger hand var Asien, det på vänstra sidan Amerika,
och han kallade därför sundet Frobishers sund i
analogi med Magalhães sund. Här träffade han eskimåer,
af hvilka en medtogs till England. Han ville äfven
hemföra några produkter från det upptäckta landet och
sände därför sina män att hämta några, hvad de kunde
finna. En återkom då med en svart i gult skiftande
sten, som var mycket tung, så att det var tydligt,
att den innehöll någon mineral. Frobisher återkom
till England i augusti 1576 och mottogs med jubel,
ty alla vore liksom han själf öfvertygade om, att
nordvästpassagen var upptäckt. Dessutom förklarade
några alkemister, att den funna stenen innehöll
guld i stor mängd. Detta hade till följd att ett
»Company of Cathay» genast bildades för att draga
nytta af upptäckten samt att Frobisher fick en del
rättigheter öfver det nya området, hvilka i mycket
påminna om dem Columbus erhållit öfver Indien.
Under den följande vintern utrustades tre fartyg »för
att vidare upptäcka vägen till Cathay» och med order,
att om man fann mer guldsten, skulle fartygen intaga
så mycket däraf som möjligt[3]. Med dessa afseglade
Frobisher den 26 maj 1577, och den 17 juli ankom han
efter en stormig resa till sitt sund. Man landade
på flera ställen, och han gaf dem namn efter sina
gynnare och vänner. Med eskimåerna lyckades man icke
komma på någon vänlig fot, Frobisher höll dem för
människoätare, ja han fann dem så fula som djäflar,
och detta gaf anledning till, att man sedan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
