Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vissa uttalanden hos Plato och Aristoteles, kanske
äfven hos några andra äldre författare[1], och redan
år 1507 hade han kommit till den öfvertygelsen, att
jorden under ett dygn vred sig ett slag kring sin
axel från väster till öster, att hon under loppet
af ett år gick ett hvarf kring solen likaledes
i riktning från väster till öster, att jordaxeln
årligen hade en konisk rörelse omkring en lodrät
linia till ekliptikans plan, och att samtliga
planeterna analogt med jorden kretsade kring
solen. Hela sin öfriga lefnad använde Kopernikus på
att följa konsekvenserna af denna teori, visa att den
öfverensstämde med verkligheten och att i allmänhet
genom observationer och beräkningar fast grunda sitt
system och skaffa sig försvarsmedel mot de anfall, som
han förutsåg skulle riktas mot de oerhörda nyheter,
han ämnade förkunna, att jorden vore en planet,
att hvarje planet vore en jord, och att solen vore
centrum för alla dessa världar. Med detta arbete var
han upptagen i 23 år eller till år 1530. Han nedlade
sina forskningar i ett verk De orbium coelestium
revolutionibus, men först 1542 lät han förmå sig att
lämna det till ett tryckeri i Nürnberg, och några
dagar före sin död mottog han de första tryckta
arken. Boken utkom några månader efter Kopernikus
död år 1543. I början mottogs arbetet icke ovänligt,
om ock utan värma[2].
Både bland den evangeliska och
den katolska kyrkans främste män vann det sympati,
och påfven Gregorius XIII tillät, att vid den af
honom genomförda kalenderreformen några astronomiska
tabeller lades till grund, hvilka voro baserade
på Kopernikus teori. Men i slutet af 1500-talet
inträdde ett bakslag inom båda kyrkorna. Den nya
läran stämplades såsom stridande mot bibeln, dess
anhängare såsom kättare och fritänkare. Samtidigt
fick hon dock sin kraftigaste försvarare i den store
italienaren GALILEO GALILEI, född i Pisa den 18
febr. 1564 död i Villa Arcetri nära Florens den 8
januari 1642 (samma dag som Isac Newton föddes). Han
blef tidigt bekant med Kopernikus’ åsikter och
har redan på 1590-talet såsom professor i Padua
utvecklat dem. Men han skulle äfven lämna det första
påtagliga yttre beviset för deras sanning. Omkr. år
1605 hade en instrumentmakare i Middelburg JOHANN
LIPPERSCHEY uppfunnit kikaren. På en beskrifning,
som Galilei erhöll om det nya instrumentet, gjorde
han ett sådant af förbättrad konstruktion (Galileis
kikare), med hvilket det var möjligt att observera
stjärnhimmelen. På detta sätt upptäckte han 1610
fyra af Juppiters månar, att Venus har fasväxlingar
liksom månen (hvilket redan Kopernikus antagit),
samt att månen var fylld af berg. Härigenom var
det visadt, att planeterna voro fullt analoga med
jorden, liksom hon utrustade med drabanter, liksom
hon försedda med berg och dalar. Nu började han äfven
skriftligen försvara den nya teorien, men utsattes
då från katolska kyrkans sida för förföljelser, som
gjorde honom till en vetenskapens martyr. Efter honom
var dock den Kopernikianska världsförklaringen fast
grundad, om än en och annan snart förklingande protest
däremot hördes ännu vid århundradets slut. Endast en
stor astronom har efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
