Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn vi redan några gånger nämnt, bör icke glömmas
vid uppräknandet af denna tids framstående
upptäcktsresande. Hans resa inföll under åren
1789–94, och dess frukter voro ej obetydliga. Han
undersökte på ett förtjänstfullt sätt Amerikas kust
från La Plata till Kap Horn och därifrån ända upp
till Alaska. Vidare har han gifvit nya kartor öfver
Marianerna och Filippinerna och äfven upptäckt några
nya öar i Tonga-arkipelagen. Dock blefvo dessa hans
upptäckter i öfverensstämmelse med spanjorernas
gamla traditioner hemlighållna, och upptäckaren
själf sattes i fängelse, för att han icke skulle
kunna offentliggöra dem.
Innan vi lämna skildringen af upptäckterna i Stilla
hafvet, vilja vi i korthet nämna ännu några resor af
större betydelse inom dess område.
Marshall och Gilbertöarna hade setts redan af
de äldre spanska sjöfararne samt sedan af Byron och Wallis,
men blefvo först närmare undersökta af två engelska
kofferdikaptener GILBERT och MARSHALL år 1788, hvilkas
namn de sedan bära. Viti eller Fidjiarkipelagen
besöktes först af Tasman, sedan af Cook och af
BLIGH[1] 1788 och 1789 samt besöktes efter år 1800
flitigt af sjöfarande, som där köpte sandelträ,
men blef ej fullt känd förr än genom DUMONT D’URVILLE
(1827).
Under 1800-talet äro f. ö. följande resor viktigast
med hänsyn till de upptäckter, som gjordes. Den
första ryska världsomseglaren A. J. VON
KRUSENSTERN[2]
(1803–6) var den förste, som nogare undersökte
Marquesas-öarna, hvarjämte han kartlade Sachalins
och Jessos kuster och Kurilerna; den andra ryska
expeditionen under O. V. KOTZEBUE[3]
(1815–18) har noga beskrifvit Marshallarkipelagens båda
ögrupper Ratak[4]
och Ralik-öarna, han upptäckte äfven flera
nya öar i Paumottigruppen samt Kotzebue-sundet en vik
på Amerikas kust norr om Berings sund. På en senare
resa 1823–26 gjorde han sina viktigaste forskningar i
Samoa-gruppen. Fransmannen LOUIS DE FREYCINET besökte
1818 Nya Guinea, Ladronerna, Hawaiigruppen, ryssen
BELLINGSHAUSEN framträngde längre än Cook i Södra
ishafvet, såsom vi längre fram skola berätta,
och kartlade Paumotu-öarna, fransmannen DUPERREY
genomforskade 1823 Sällskapsöarna, några af Marshall
och Gilbertöarna samt delar af Nya Guinea; hans
landsman JULES DUMONT D’URVILLE undersökte (1826–29)
Nya Zeeland, Nya Brittanien, Vanikoro, Fidjiöarna och
Ladronerna samt under en senare resa (1835–40) många
andra ögrupper, och ryssen FEDOR V. LÜTTKE har år 1828
på ett mönstergillt sätt undersökt Karolinerna. Till
dessa skulle många andra namn kunna läggas, men äfven
om senare expeditioner upptäckt en och annan liten ö
eller ögrupp, som förut ej varit sedd, så ligger dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
