Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sydligaste del han nådde den 11 november. Här fann
han Tasmans karta bekräftad: någon sjöväg tvärs
igenom den australiska kontinenten fanns icke. Han
återvände först till Sydney, sedan till Europa, men
led skeppsbrott och kvarhölls fyra år som fransmännens
fånge på Mauritius. Först 1814 kunde han utgifva sin
värdefulla skildring[1].
Hela den nordvästra kusten från Carpentariaviken
till på andra sidan Northwest Cape har upptagits
af kapten PHILIP PARKER KING (1817–21), efter
hvilken Kingssundet är uppkalladt. Han har äfven
noga undersökt och kartlagt nordöstra kusten och
barrierrefvet samt därigenom öppnat den s. k. »inre
vägen» till Torres sund[2]. Ytterligare
forskningar, efter hvilka hela kontinentens kust var
fullt känd, gjordes af WICKHAM och STOKES på skeppet
Beagle (1837–42).
Äfven i det inre Australien fortgingo samtidigt
undersökningar, ehuru dessa här hade vida större
svårigheter att öfvervinna. Först 25 år efter
anläggningen af Sydney vid Port-Jackson (1788)
lyckades man hitta en väg öfver de brant uppstigande
Blå bergen mot väster. Bakom dem fann OXLEY 1817
och 1818 Bathurstslätten, och år 1823 upptäckte
botanikern ALLAN CUNNINGHAM, hvilken förut följt
King på hans kustexpeditioner och väsentligen
bidragit till kännedomen om Australiens växtvärld,
Pandorapasset, den enda vägen till den gräsbetäckta
Liverpoolslätten. Under forsatta resor i dessa nejder
kom han 1827 till Darling Downs och kustlandet
väster om Moreton bay. Mot söder trängde 1824 två
herdar ända till Port Philip och upptäckte härunder
Murrayfloden, som från början efter den ena af dem
kallades Hume-floden. Sitt nuvarande namn fick han
af CHARLES STURT som 1828–30 genomforskade hela
flodområdet[3].
Darlingflodens källor upptäckte
Sir THOMAS LIVINGSTONE MITCHELL, som under sina
resor (1831–36) följde denna flod ända till dess
sammanflöde med Murray samt äfven gjorde andra
upptäckter i östra Australien[4]. Sturts resor
gåfvo anledningen till anläggandet af kolonien
Syd-Australien, från hvars hufvudstad Adelaide
EDVARD JOHN EYRE år 1840 trängde mot norr och fann
Torrens-sjön, Flinders-kedjan och Eyre-sjön samt
de andra saltsjöarna i dessa trakter. Följande år
drog han till Väst-Australien, där nybyggen 1829
grundats, och ådagalade genom denna resa att Stora
Australbuktens kust är en för all odling omöjlig
öken[5].
Från Adelaide gjorde också CH. STURT resor
mot norr (1844–46), men lyckades ej, som han ämnat,
intränga ända till världsdelens medelpunkt. Han fann
dock blott steniga öknar, och man trodde därefter,
att hela det inre Australien utgjordes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
