Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världsdelarne, dock tager han äfven hänsyn
till de fyra temperamenten och åtskilliga andra
egenskaper. Hans »varieteter» äro homo americanus
(rödaktig, kolerisk, rak), europæus (hvit,
sangvinisk, muskulös), asiaticus (gul, melankolisk,
trög), afer (svart, flegmatisk, slapp) och
monstruosus, i hvilken afdelning han sammanför
en del mer eller mindre besynnerliga väsen,
bergsbor, patagonier, hottentotter, kanadenser,
kineser, missfoster och andra vidunder, om hvilka
reseberättelser och sagor hade att förmäla[1].
Snart därefter framställde den tyske anatomen
JOHANN FRIEDRICH BLUMENBACH (1752–1840) ett nytt
system (1775)<foonote>I arbetet De generis humani varietate nativa.</footnote>, i hvilket han äfven tog hänsyn
till hufvudskålens form. Han delade människorna i
fem raser eller varieteter den kaukasiska (hvit med
rundad hufvudform och ovalt ansikte), den mongoliska
(gulaktig hudfärg, svart sträft hår, liksom kvadratisk
hufvudskål, bredt ansikte med platt och intryckt näsa,
utstående kinder, smala ögonspringor och framskjuten
haka), den etiopiska (mörkbrun (svart) färg, svart,
krusigt hår, från sidorna tilltryckt hufvudskål,
framskjutande ögon, okben och tandradsbågar), den
amerikanska (kopparfärgad hud, svart, styft hår, kort
panna, bredt men ej platt ansikte) och den malajiska
(kastanjebrun hud, svart, mjukt, lockigt hår, måttligt
smalt hufvud, något framskjutande öfverkäk).
Blumenbachs system var utan fråga ett stort
framsteg särskildt därigenom att han först tog med
kraniets form vid rasindelningen. Han fäste sig dock
hufvudsakligen vid dess fysionomiska utseende och
särskildt vid ansiktets utseende, men han uppfattade
och uppskattade icke betydelsen af kraniets hjässvy
d. v. s. dess längd och bredd, om han än icke alldeles
förbisett denna sak.
CUVIER framställde 1817 ett nytt etnografiskt system,
som uteslutande var baseradt på hudfärgen. Han antager
tre hufvudraser den hvita, svarta och gula omfattande
resp. kaukasier, negrer och mongoler, men de öfriga
människoraserna få ingen särskild plats i hans system
utan torde hafva betraktats som blandningsraser. Det
har ända till i våra dagar legat till grund för
franska antropologers indelning af människorna,
dock utvidgadt och kompletteradt.[2]
Den förste, som förnekade människosläktets enhet,
var fransmannen J. J. VIREY (1801), som antog
två arter (ortognater och prognater), hvilka
hvardera sönderföllo i tre raser. Härmed började
den vetenskapliga debatten om denna fråga, som
delat antropologerna i två läger monogenister och
polygenister, af hvilka de förra försvara, de senare
förneka människornas gemensamma ursprung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
