Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en bedröfvad axelryckning och tomma händer
skildes från den andre, gaf Frasse honom sitt tysta
gillande och fann det klokt af en så liten pojke att
ej låta skörta upp sig.
Några få sekunder efteråt höll Frasse sin tvålire
i handen och pojken, som återlämnat den, pockade
på några soldi till belöning för sin ärlighet. Frasse
föll ihop som ett sprucket handklaver, han begrep,
hvarom underhandlingen med fruktsäljaren rört sig.
Mjuk i alla leder vandrade han sin väg, slagen och
förintad. Ett stod klart: myntet var förhäxadt,
det gick hvarken att växla, kasta, skänka eller
tappa bort det. Först nästa dag insåg han hvar felet
låg, hans tvålire var så uselt förfalskad, att den
måste dela samma öde som alla andra dylika. Och när
en utlänning blifvit ägare till en sådan metallbit
lyckas han blott med iakttagande af yttersta
försigtighetsmått trassla sig ifrån densamma.
Frasse hade varit ärlig och gått rakt på sitt mål,
men vi nordbor besitta inga talanger att handskas
med underhaltigt mynt, vi nödgas inskränka oss
till att så hemligt som möjligt stoppa dem bakom
panelningar i af oss förhyrda rum och ändå vara
tacksamma, att de ej dyka upp igen.
Det gjorde också Frasse för noga låsta dörrar och
med papperstussar i nyckelhålen. Sedan höll han
sig inomhus två dagar och packade ihop sina
målargrejor för att resa från Rom; han kände, att han inte
trifdes längre.
Men under natten drömde han, att det var en
lyckoslant, han smusslat undan och ångrade djupt sin
dårskap att vilja skänka bort ett så sällsynt mynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
