Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att den hand, som placerats på dörrhandtaget, var
försedd med fenomenala sorgkanter under naglarne.
— Hva’ nu då, utbrast han, — glömde jag att
rensa bort soporna! Nej, jag har aldrig sett maken,
skulle nästan kunna kallas possesionat... flera
tunnland jord, vet jag. Men...
Frasse var ibland en handlingens man. Ur
västfickan fiskade han upp en tingest, som gick under
namnet pennknif. Det var inte den lilla trefliga
Eskilstunabo, han medfört från Sverige — den
hade han slarfvat bort för länge sedan — utan en
jättestor bondförargare, något tyskt smäck förstås,
köpt i Rom, för utan knif kan ju inte en hederlig
karl vara. Frasse fällde icke utan ansträngning
upp ett långt blad och beredde sig att i största hast
putsa sina naglar.
Den italienska tjänstflickan blef först förvånad,
sedan rädd. Hon hade sett en ung herre träda in i
sitt herrskaps tambur, göra sig hemmastadd och
slutligen draga fram en stor knif, allt under det han
på ett fullkomligt okändt språk pratade en lång
ramsa. Hennes rädsla blef skräck, något mindre
underligt i en stad, där de illustrerade
veckotidningarna i de mest skrikande färger exponera sina
bloddrypande mordhistorier i hvarje gathörn. Flickan
samlade alla sina krafter till ett af de gallskrik, som
endast förekomma i södern eller sista akten af
operor med mycket tragiskt och rörande innehåll.
Därpå kastade hon sig ut genom förstugdörren,
rullade utför trappan och hamnade i portgången under
fortsatt skrikande. Nu hade hennes rop blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
