Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frasse fann sig sålunda solo, ensam och allena en
middag hos Jacobinis.
— Nä hör nu, sade han och pillade utan
svårare missöden och längre afbrott i sig en femton tjugu
meter spaghetti. — Nä hör nu, sade han äfven
till sin tacchino med broccoli — det här ä tråkigt,
vet jag. — Han tyckte så, ty en lifvad
munhuggning — konversation kallas det visst — var enligt
hans förmenande matens bästa krydda. Inte kunde
han gärna sitta och prata för sig själf — d. v. s. nog
kunde han alltid, men då hade väl italienarna rundt
omkring trott, att han var riktigt vriden, och man
håller väl för sjutton på sitt anseende... en smula
åtminstone.
Frasse var melankolisk, då han lämnade
ristoranten. Om han i alla fall skulle kila opp på
»tjirrkollon» och kika efter, ifall prisshögen satt där?
Kotteriet satt i Skandinaviska föreningens
innersta rum och var ledsamt.
— Hva’ nu då? frågade Frasse och stannade i
dörren.
— Har du några pek? fyrade fem eller sex
röster ögonblickligen af mot honom.
— Ä det där galoscherna tränger? Var lugn för
svenska folket, här finns möjligheter. — Frasse
halade fram sin plånbok. Nästa sekund fördubblades
längden på hans ansikte. — Nä, men det... det
var kostifikt...! Vet ni, här ä det öde och tomt
som före skapelsedagarna. — Frasse visiterade sina
fickor och hittade en näfve koppar och litet nickel.
— Det här var minsann ingenting att spänna bälte
med. Hur mycke’ har ni?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
