Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
demokratiskt och han gjorde det endast för sitt
anseendes skull.
Ett ordspråk, som visst är kinesiskt, påstår, att
mannen vet allting och kvinnan vet det ändå bättre.
Att det fanns en gnutta sanning däri, bevisade den
värdige ämbetsmannens fru. Hon hade ordentligt tagit
reda på, att Frasse målade ibland och att
skriftställaren skrifvit något. Dessutom kände hon till, att
skulptur och målning inte precis voro samma sak.
Hon var således rustad för en uttömmande
konversation om konst.
Den gick också af stapeln och fördes med lif och
lust. Kotteriets medlemmar förfäktade väl
meningar, som enligt hennes åsikt voro hårresande, men det
gick ändå skapligt. Inte en gång, när hon klandrade
konstnärerna, emedan de numera alltid valde så
tarfliga ramar till sina taflor, skar det sig.
— Min själ ska jag inte slå för henne ett hvarf till,
hviskade Frasse. — Det ä fetlagda fruntimmer,
jag alltid tyckt om. — Hvarpå det nu berodde,
visste hvarken han själf eller de andra, men det blef
ingenting af. Han gjorde ett par matta försök, men
kom regelbundet ur takten just som han skulle börja.
Kotteristerna kände ju Frasse och iakttogo honom
med intresse, men det tillfälliga föremålet trodde att
han var sjuk och rådde honom att taga ett pulver.
Det var då Frasse insåg sitt misstag och kraftigt
skakade hennes hand, sägande:
— Hjärtligt tack, ni har räddat mig från en
dumhet, tror jag. Nu ä det förstås sant, att jag gör så
många, så en mer eller mindre inte betyder något,
men... tack i alla fall!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
