Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de fingo bara på tafsen, om de sneglade åt det hållet.
Frasse var den kallade och utvalde, det var ingenting
att göra åt den saken.
— Mitt sätt är sådant, sade Frasse med klädsam
blyghet, när de gingo hem en kväll.
Norrländingen spottade ut sin cigarr.
— Hva’ sa’? frågade Frasse stridslystet.
Norrländingen svarade icke. Hvarför skulle han
göra det? Cigarren var utrökt, och han hade bränt
sig på läpparne, det var således ingen demonstration.
Men Frasse behöll sin plats och åt sötsaker, både
andligen och lekamligen, så att kläderna började
strama om honom.
— Akta dig, sade skriftställaren en kväll till honom
— det ser ut, som om något skulle kunna hända.
— Åh nej, menade Frasse litet ängsligt. — Så kär
blir man sällan på resor.
— Å det säger du, som redan har hufvudet i
snaran?
Frasse bleknade litet hvarstans och såg fundersam
ut en lång stund.
— Nu vet jag, sade han efteråt. — Jag håller
mig lika kär i bägge två. Då kan det inte vara
farligt.
Han höll ord, och det var kanske det som räddade
honom för tillfället. Också sade han hela tiden, att
så bra som han hade ingen haft det.
Det sade de andra också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
