Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
»Äh hut, lymmel!»
»Lymmel har du varit längre än jag. Va’ sa’ du
se’n då?»
»Ja si gjorde jag rätt så...» Andersson antydde
att han ämnade hoppa av lasset och sätta efter
Valdemar.
»Varför skulle du göra rätt nu, när du aldrig gör’et
annars?» Valdemar dansade bakom lasset och räckte
ut tungan.
Andersson var högröd av ilska och fäktade i luften
med piskan.
»Schasar’u mygg, eller va’ fäktar du för?» frågade
Valdemar med ett gapskratt.
Lasset var så nära Djupnäs, att dess inbyggare hörde
trätan. Gumman Westergren rullade ovigt upp på
vägen och stannade. Gamle Joel Nord kom ned till
Hällans grind med handen bakom ena örat, och Bernhard
Österman visade sig på backens krön.
»Här kommer Simon Andersson på trissor»,
jublade Valdemar. »Oxarna ä finare folk än han. Kom
å titta hur Simon Andersson motionerar tjocka
släkten!»
Gumman Westergren skrattade med full hals, och
gamle Joel, som antog att något roligt var å färde,
smålog. Uppe på krönet flinade Bernhard och vinkade
åt brodern att skynda till stället.
Andersson gjorde sig blind och döv och körde vidare.
»Så åker di kungliga», hojtade den outtröttlige Val-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
