Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
klockan tre, jag far ut å skaffar fisk, så du inte behöver
svälta.»
Modern satt tyst och undrade. Den kärva klangen
i sonens röst överraskade, och hon frågade sig
hjälplöst, om hon handlat rätt och klokt, då hon öppnat
hans ögon.
I daggryningen nästa morgon var Valdemar uppe
och gjorde sina förberedelser till den första färd, där
det gällde att skaffa födan. Han rörde sig avmätt
och behärskat, som om han numera ansett det under
sin värdighet att med pojkaktig iver springa hit och dit.
»Hämta bara hem vatten, du gumma lilla, jag
svarar för rexten», ropade han, när båten sköts från
land.
Då han på förmiddagen kom tillbaka med en stor
knippa abborrar vinglade fadern över spången. Några
halmstrån hängde ännu kvar i hår och skägg, och
kavajfickorna putade ut av två tomma literbuteljer.
Bakruset gjorde alltid Betulander ondsint, och han
sneglade under lugg efter något att göra anmärkningar
mot. Hustrun brukade numera möta honom med långa
jeremiader, men denna gång gick hon tigande ur vägen
och stängde hårt köksdörren efter sig. Mannen
mumlade en ohörbar ramsa och stapplade mot trappan.
»Va’ har du där?» vände han sig till sonen, så snart
han kastat ankar på nedersta trappsteget.
»Bry dej inte om det, utan gå å lägg dej å sov ut!
Det mår du bäst av.» Valdemar gick lugnt förbi
honom och bort till köksdörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
