Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
»Jag har ingenting att säja», klagade hon. »Men
gud tröste oss alla, Valdemar, så lik du nu ä far din.»
Sonen hörde henne ej. Han hade tryckt
handfla-torna mot öronen och satt lutad över sina ritningar.
Under vintern gick Bernhard Österman några gånger
över till Betulanders kobbe. Han tog plats och
stirrade ointresserat på Valdemars linjer och uträkningar,
som han icke förstod. Så språkade de naturligtvis
litet.
»Nå, va’ blir det nu av det där?» frågade han.
»En båt har jag sagt.»
»Å den ska gå med ånga, menar du?»
»Om inte fan själv rider märket, ska den det.»
Bernhard nickade ett oändligt antal gånger, snöt sig
och torkade av handen på byxorna. Sedan kom det
lugnt och sävligt:
»Förtjänar du någe på tillställningen då?»
»Förtjänar?» Valdemar såg snopen ut men
hämtade sig snart. »Alltid ska ni komma stickande med
det där. Förtjäna å förtjäna! Jag vill bara visa, att
jag kan göra en båt, som går av sig själv.»
»Jaså, du vill visa det. Ä det för mej å bror min?
Dom andra bryr du dej väl inte stort om. Då vill
jag bara säja, att vi inte tänker köpa den. Båten ä
för liten för två, å så kostar det ju att elda opp under
pannan. Det ä rakt att kasta bort både tid å pengar
att hålla på med slikt. Hade du huggit famn åt oss
nu i vinter, kunde du fått en slant över å...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
