Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Bröderna Österman stannade utanför grinden och
sågo förlägna på varandra.
»Så-å», sade Alexander långdraget.
»På det viset», mumlade Bernhard snopen.
»Va’ i all världen trodde ni det var då?» sporde
Andersson.
Bröderna avlägsnade sig utan att svara. På vägen
mötte de Öman.
»Det var bara en skata, han sköt den här gången»,
upplyste de samtidigt.
Öman vände tigande om och följde dem.
Då middagen dukats fram kom August Karlsson
ej in till måltiden. Kristina gjorde sig ärende ut i
ladugården och ropade honom. Då hon ej erhöll något
svar gick hon in. Blek och med slutna ögon satt August
Karlsson på golvet och tycktes sova.
»Ska du inte gå å äta?» frågade Kristina otåligt.
August öppnade ögonen och såg förvirrad på henne.
»Hur ä det med dej?» fortsatte hon litet mildare.
Andersson, som märkt, vart dottern gått, dök upp
bakom henne.
»Att sitta så där å hänga, det kallar han arbete»,
sade fadern föraktfullt.
»Va’ ä det, August?» fortfor Kristina med en skymt
av deltagande i stämman.
»Fråga far din får du väl höra!» snäste mannen,
vars uppförande alltid blev ovänligt, så snart
Andersson befann sig i närheten.
. »Låfen...vara!»..medlade, svärfadern,. »Han orkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
