Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nisse Nöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
lappade hängde kring den magra gestalten, allt retade
Öman, och en våldsam förbittring mot den andre
flammade med ens upp i hans inre.
»Jo, jo, Öman», sade gumman Westergren vänligt,
»det känns allt i ryggbastet att knoga på de många
pengarna i den där kistan.»
»Sörj inte för mej, hon», svarade Öman mellan sina
hopbitna tänder, »jag reder mej nog.»
»Måtte väl det», log gumman, »när han får sådan
hjälp.»
Döttrarna flinade bredvid henne, och från det röda
bakom buskarna förnams ett skrockande läte.
Mor Öman skred stel och värdig förbi grannarna,
inom sig lovande att ha dem i minnet. De tre
barnen följde henne tysta och surmulna. De insågo, att
något var i olag, och funderade redan över vilket spratt
de först borde spela gubben Nöjd. Utan att äga
särskilt snabb uppfattning hade de förstått, att ett
angrepp på honom skulle möta gillande från flera håll.
På backkrönet slängde Öman handlöst kistan i
marken och hoppade svärjande åt sidan.
»Va’ håken nu då, ska han inte hålla i? Så när
hade det skrället klämt foten av mej.»
Orsaken till utbrottet var Nöjd. Han hade oväntat
fått se havet och som bländad därav glömt sin börda
och utan föregående varning släppt handtaget.
öman var röd av ilska över hela ansiktet. Han
hörde ännu skrattet nedifrån backen, där gumman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
