Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nisse Nöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
blickade sedan upp mot stugan, på vars trappa hustrun
stod, och stirrade slutligen villrådig rätt fram.
Andersson grinade knipslugt och tillade:
»Låt’en inte komma över ett vapen, då kan det hända
er något, för ni har, om jag ska säja det rent ut, inte
handlat rätt mot gubbkräket.»
Återigen beskrevo Ömans blickar en halvcirkel från
ladugården till stugan. Så kliade han sig betänksamt
bakom örat, jämkade litet på byxlinningen och gick
utan att svara.
Under sommaren flyttade Öman med sin familj ut
i lillstugan, som var hopbyggd med sjöboden, ty
»grosshandlaren» från Stockholm hyrde storstugan.
Grosshandlaren var en glad, högröstad herre, som ljög
bönderna fulla och mötte deras tvivel med billig konjak,
serverad i dricksglas. Han upptäckte genast Nöjd
och utvalde honom till objekt för sitt skämtsamma
lynne. Det blev snart ett av hans stående nöjen att
bjuda gubben en sup. När Nöjd sedan raglade in i
sitt bås, skrattade han så att magen hoppade, medan
hans hustru och barnen, vilka tills vidare endast ärvt
faderns präktiga humör, instämde från förstugbron,
där numera randiga gardiner fläktade för luftdraget.
Vid sjöboden flinade mor Öman och hennes pojkar,
och på gärdesgården hängde andra ungdomar och
skrattade med full hals, under det deras fäder och
mödrar skyndsamt närmade sig för att utforska
anledningen till den högljudda munterheten. Öman stack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
